Olapic har hittat ett sätt för ehandlare att använda kunders foton i sin innehållsmarknadsföring. Med kunder som Asos, Steve Madden, Lancôme, Monki och Walmart bestämde vi oss för att sätta oss ner för en pratstund med en av medgrundarna till Olapic, José de Cabo.
Olapic samlar automatiskt upp kundfoton från sociala medier eller ger kunderna möjlighet att ladda upp dem direkt på sina webbsidor, från e-postmeddelanden osv. När fotona har blivit godkända av butiken, kan de visas på produktsidor, fotogallerier, kampanjsidor, Facebook etc.
– Jag och de andra grundarna, Luis Sanz och Pau Sabria, åkte till Vegas för flera år sedan och hade en fantastisk helg. Alla tog många foton, och i efterhand tänkte vi att det hade varit häftigt med en tjänst som gjorde det enkelt att samla allas bilder från samma händelse. Vi började tänka på bröllop – hade det inte varit bra om bruden och brudgummen automatiskt kunde samla alla gästers foton från själva bröllopet?
Så varför bestämde ni er för att gå in på ehandelsmarknaden istället?
– Helt enkelt för att vår första affärsidé om bröllopsfoton inte fungerade. Vi omarbetade affärsidéen några gånger men det gav oss fortfarande inte den omsättning som vi behövde. Det var ett par ganska tuffa år i början. Vi hade ett litet kontor i New York utan fönster, och det var de två kallaste vintrarna på väldigt länge, ganska deprimerande. Vi satte en gräns för oss själva, om vi inte hade uppnått en viss omsättning vid en viss tidpunkt skulle vi avsluta verksamheten och göra något annat. Två gånger gick vi över en sådan tidsgräns, men gav ändå inte upp eftersom vi kände så starkt för idéen att använda alla bilder som bara ligger ute på nätet.
Så det var inte så att vi fick en snilleblixt, vår produkt var resultatet av många och långa diskussioner och omarbetningar. Vi pratade mycket med olika människor och med kunder för att hitta ett sätt att ge dem ett värde från kundfoton. I framtiden kanske vi förändrar produkten ytterligare, och det är ju jättespännande. Det är en sådan relation man eftersträvar, mellan en leverantör och en ehandlare, där båda parter lär av varandra.
”EN FRAMGÅNGSRIK ENTREPRENÖR SOM SÄGER ATT DET VAR DERAS FÖRSTA IDÉ SOM GJORDE DEM FRAMGÅNGSRIKA, ÄR NOG INTE HELT SANNINGSENLIGA.” – JOSÉ DE CABO
Till sist kom ni i alla fall på idén med att samla kundfoton för att generera innehåll för butiker på nätet. Hur fick ni era första kunder?
– Det var ju viktigt att få förklara konceptet ordentligt. Våra första kunder som vi jobbade med var ändå rätt modiga eftersom de var villiga att låta kunderna vara en del i att bygga deras varumärke. Även om bilderna måste godkännas av ehandeln och matchade till rätt produktsidor exempelvis, visade det ändå att dessa varumärken hade stort förtroende för sina kunder.
Men när man tittar på er tjänst idag så känns det nästan som en ofrånkomlig utveckling?
– Ja, det kan jag hålla med om. Vi tror ju att inom några år kommer vi att se tillbaka på köpupplevelsen och säga: “hur lyckades vi handla överhuvudtaget när man knappt kunde se hur produkterna såg ut i verkligheten?”.
Människor är ju visuella i grunden. Vi konsumerar visuellt innehåll mycket snabbare än text. Så har det sett ut i tusentals år medan det skrivna ordet inte har varit lika viktigt.
Dessutom har varumärken under lång tid pushat för perfekta, photoshoppade bilder så när vi började var vi osäkra på om kundfoton från verkligheten skulle konvertera bra. Men i våra A/B-tester ser vi att konsumenter verkar ha lättare att relatera till bilder på verkliga personer som bär produkterna.
Längst ner på Monkis produktsida läggs kundfoton upp av produkten.
För några år sedan talade alla om hur “social shopping” skulle bli jättestort. Men blev aldrig så, är det här en variant på det?
– Ja, kanske var det inte så lätt att överföra ett fenomen från offline-världen till den digitala världen som många trodde. Vi märker att de flesta slutkunder, när vi frågar dem, upplever att vårt system är ungefär som att gå till en fysisk butik och se på andra kunder som interagerar med produkter. De behöver inte vara dina vänner, bara människor som du kan relatera till. Du ser någon som tittar på en tröja och håller upp den i spegeln och det ger dig idéer om hur du ska matcha det plagget på dig själv. Kundupplevelsen inom ehandel har egentligen inte ändrats så mycket de senaste åren – du ser en produkt, du kan gå till en produktsida med bilder och beskrivningar, kanske en kundgenererad rekommendation – men i huvudsak är det en ganska platt upplevelse. Genom att göra medkunderna en del av processen skapar du en rikare upplevelse för kunden.
Er tjänst gör ju också att ehandlaren kan se vilka kundfoton som konverterar bäst. Det verkar nästan som att ni vet komponenterna för att göra den ultimata selfien?
– Vi borde göra en tutorial! Skämt åsido, det stämmer att vi har en ganska bra bild av vilka foton som fungerar bättre och sämre när det kommer till konvertering. Vi är lite nördiga när det gäller att hitta budskap i ett foto, vilket är väldigt svårt. Vad ett foto betyder för dig är inte nödvändigtvis samma som för någon annan. Men från ett big data-perspektiv kan vi ju ganska lätt se vilka foton som konverterar – vilket gör att vi kan förutsäga vilka foton som kommer att ge bästa resultat. Vi använder en algoritm som blir bättre över tid, och just nu kan den avgöra 7 gånger bättre än slumpen om ett foto kommer att leda till konvertering. Det här gör ju att vi kan ge en rekommendation till ehandlaren vilka bilder som ska få mest plats.
Vad motiverar dig som entreprenör idag?
– Det som gör att jag glatt stiger upp varje morgon är att vi verkligen förändrar något när det gäller ehandel. Det kanske inte kommer förändra världen, men vi sätter i alla fall vårt lilla märke på kundupplevelsen. Vi kan vara en del i att förändra sättet som kunder handlar online. Sedan har vi ett fantastiskt team på Olapic som motiverar mig varje dag.
Ni är på väg in på den nordiska marknaden nu, kommer vi att få träffa er på Nordic eCommerce Summit?
– Ja, vi kommer naturligtvis att vara där och vi ser fram emot att träffa de nordiska ehandlarna.
Publicerat i samarbete med:
Text av Louise Ahokas