Detta är mitt andra blogginlägg som skrivs om min konkurs och mitt sista blogginlägg helt och hållet. Jag är ingen ”bloggare” och har aldrig haft som mål att bli det, jag trivs inte riktigt med att blogga helt enkelt.
Anledningen till att jag ändå väljer att blogga och då om min tuffaste kamp någonsin i mitt liv (än så länge) är att jag har bestämt mig för att skriva om hur det kan gå som företagare om man inte har koll. Har man inte koll på allt (och då menar jag allt!), ja då skiter det sig och eftersmaken är inte god kan jag av erfarenhet skriva!
Kan man verkligen öppna sin mun och fråga?
Jag har alltid varit fascinerad av folk som ”tror en massa” och drar ”slutsatser” om saker dom inte alls har koll på för dom inte vågat fråga. Jag har väldigt svårt med människor som inte frågar. Jag anser mig vara en ”öppen bok”, det du ser och hör är det du får! Jag är en kille som är väldig enkel att lära känna. Du får inget inlindat politiskt korrekt svar utav mig utan ett svar från mitt hjärta! Detta är långt ifrån bra alltid, men jag vet ärligt talat inte hur jag ska vara om jag inte får vara mig själv. Är jag inte mig själv, vem är jag då?
Det är alltid lätt att säga hur man ska ”göra” en konkurs på bästa sätt, men ingen konkurs blir bra så länge andra än en själv är inblandade (har jag lärt mig nu).
Man kan läsa allt från:
Man skulle stängt ner hemsidan tills man kommit ifatt med ekonomin
Man skulle stängt ner olika betalsätt
Man skulle slutat beställa hem varor från sina leverantörer
Till att jag medvetet lurat till mig pengar och varor från kunder och leverantörer, att man åkt utomlands för att slippa rättvisa för sina ”olagliga handlingar” (ja då åker man så klart till ett EU land).
Det är väldigt roligt att läsa om alla som ”vet” varför man gick i konkurs (för det är så klart inte som jag skriver, varför skulle jag skriva sanningen). Vad tråkigt deras liv skulle blivit om dom hade frågat mig eller någon annan som jobbat i mitt företag.
Dessa personer som drar sådana här ”slutsatser” lever tyvärr med skydd för ögonen, öronen och munnen. Röven är fortfarande öppen för det är där dom stoppar upp huvudet så fort det blåser åt fel håll. Det är faktiskt väldigt synd om dessa människorna tycker jag, så jag kastar en hink med välsignelse till dom!
För mig spelar det ingen roll vem som ”tror på mig”, jag vet sanningen! Sen att min senaste revisor, min konkursförvaltare tillsammans med deras personal som gått igenom alla papper och tingsrätten vet sanningen är så klart ännu mer ”svart på vit”. Det handlar helt enkelt om en helt vanlig konkurs som är gjord på ”bästa tänkbara sätt”, thats it!
Avlägga ed
Onsdagen den 14 november 09.00 avlade jag ed i tingsrätten i Karlskrona. Inga konstigheter utan allt är sin ordning med konkursen och allt har sköts korrekt förutom om att min konkursförvaltare berättade hur hon ansåg om hur min släkting skött papperna och hur illa detta var och att det bra att jag byte till den firman som jag gjorde.
Själva tiden som jag var i rätten och avlade ed tog exakt 7 minuter. Jag kom en halvtimme innan och gick igenom alla papperna med min konkursförvaltare (en advokat som helt enkelt har till uppgift att kolla så allt gått rätt till samt få fram så mycket pengar som möjligt till alla inblandade i den turordning som finns).
Efter jag avlagt min ed träffade jag av mina två underbara grabbar David och Jakob (4 rep 3 år). Pojkarnas mamma hade kört upp dom från Karlshamn till Karlskrona så jag kunde få en heldag med mina grabbar innan jag skulle flyga tillbaka till Spanien tidigt dagen efter från Köpenhamn. Jag hade gärna stannat mycket längre men har man inga pengar går det helt enkelt inte.
Det blev en tuff dag för både mig och grabbarna, det blev lekland i nästan 4 timmar med mycket bus och lek=), massa bussåkande, åkning i rulltrappor upp och ner, upp och ner massa gånger, ännu mer lek och mat på McDonalds, besök på en massa små affärer. 5 minuter efter dom hoppat in i deras mammas bil som hämtade dom så somnade dom, totalt utslagna=). Jag själv var tung i skallen så det blev i säng tidigt för att gå upp 04.45 dagen efter. Jag och min f.d fru verkar ha hittat en bra nivå som känns bäst för barnen och oss själva. Jag videoskypar med mina barn ett par gånger i veckan och det funkar bra, ibland äter vi kvällsmat tillsammans genom datorn, ibland leker vi genom datorn, ibland tittar vi på tv tillsammans genom datorn och ibland tycker dom bara man är jobbig som vill prata=). Det är så här det får vara under tiden jag är på i Spanien.
Vilka drabbas av min konkurs? Totalt blev det 3 miljoner i skulder.
Bank
Banken som jag haft lån från blir såklart drabbade av min konkurs. Detta är en bank som trodde på mig 2005 när jag startade mitt företag. Jag var så otroligt tacksam och stolt för att dom gav mig lån minns jag.
Kunder
Vid min konkurs fanns det en hel del beställningar i systemet (ca 50 000 kronor) som inte hade levererats ut på grund av allt från att vi inte fick hem varor från olika leverantörer för jag inte betalat våra fakturor till att lagret dagarna innan slutat packa för även dom hade fakturor som var obetalda från mig.
Vi pratar allt från några hundralappar till flera tusen kronor, surt förvärvade pengar som någon har slitit hårt för så dom kunde köpa den där produkten dom längtat så att få köpa. För flera personer kom den produkten inte och för en del av dessa så är dessa pengarna borta. Jag försökte veckorna innan göra återbetalningar på alla som betalat med kort på dom beställningar som såg ut att vara väldigt svåra att ordna fram produkter till, men det sket sig efter runt 50-60 tusen för sen fanns det inga mer pengar att betala ut från kontot.
Leverantörer
Jag har som sagt drivit företaget sedan 2005 och hade leverantörer kvar sedan början av min resa. Totalt så drabbades ett 20-tal leverantörer av min konkurs. Från under 1000 kronor till flera hundra tusen kronor och företag som säljer varor till företag som säljer plattformslösningar. Det är såklart ingen hemlighet att dom små drabbas hårdast, för en del kan detta faktiskt betyda att även dessa går i konkurs på grund av mig. Inget roligt att ha på sitt samvete!
När jag hade fått mitt tredje brev från kronofogden (3st av leverantörerna hade gått till kronofogden för att kräva in sina pengar) och lagret slutade att skicka varor till kunderna (tredjepartslager), ja då fanns det helt enkelt inte så mycket att göra än att kasta in handduken.
Jag mejlade till alla leverantörer om att jag begärt mig själv i konkurs och vem som var konkursförvaltare och deras kontaktuppgifter. Av alla mina leverantörer var det en leverantör (av mina produkt leverantörer) som mejlade tillbaka och skrev ”Du ska inte ta detta så allvarligt Jimmy, livet går inte under för det handlar bara om pengar. Se nu till att ta hand om dig!”. Det kändes gott att få läsa det kan jag säga.
Jag fick senare ett mejl av min kontaktperson på http://www.fortusinternational.com/ (där jag köpt snorbillig DHL frakt) som jag hade glömt mejla vid min konkurs. Jag hade en räkning som inte var betald hos dom, men han hade sett att jag gått i konkurs på http://www.ehandel.se/ och han hade rivit fakturan. Det värmer riktigt gott i kroppen sådant.
Borgenärer
Jag hade 3st borgenärer, min far, min f.d fru och mina f.d svärföräldrar. Alla står på stora summor vardera (vill inte skriva ut deras siffror här för deras skull). Deras liv är drabbat. Dom kommer i många, många år framåt betala av mina skulder på grund av att jag inte haft koll på företagets ekonomi och gått i konkurs. Deras liv var tuffa ekonomiskt sätt tidigare och nu är det värre än någonsin.
På grund av att dessa personer trott på mig och mitt företag från år 2005 kommer dessa personerna knappt ha mat på bordet eller kunna köpa kläder när barnen lekt sönder dom, mina barn kommer få leka med kottar från trädgården för deras mamma kommer inte ha råd att köpa leksaker för deras pappa lekte bort mammas pengar. Min f.d fru (barnens mamma) kommer troligen även gå i personlig konkurs på grund av mig, för hon kommer troligen inte kunna betala sina räkningar. Mina f.d svärföräldrar kommer knappt kunna betala lånen på deras hus, bilen kanske man få sälja, kanske även huset för att kunna överleva. Det är tufft att ha på sitt samvete, riktigt tufft!
Anställda
Jag hade 4st anställda vid konkursen, två var dock uppsagda sedan tidigare då ekonomin var i botten.
Flera av mina anställda har/hade hus, barn, bil osv. som ska betalas. Alla anställda har haft det riktigt tufft att betala sina räkningar, det har helt enkelt inte gått för ingen fick sina löner och statliga lönegarantin går inte på en handvändning (har jag nu lärt mig).
Jag anställde min bästa kompis på sommaren, ringde upp han och sa ”Du vi klarar inte av detta själva, vi säljer verkligen jättemycket och hinner inte med. Vill du sluta ditt jobb och börja arbeta för mig? Jag har dåligt med pengar men tror det kommer lösa sig.”
Min bästa kompis slutade sitt jobb och började arbeta för mig, det skulle han såklart inte gjort för här fanns det bara konkurs att hämta.
Det som är riktigt jobbigt som egen företagare är just att säga upp folk, det skär ända in i hjärtat att säga upp bra och skötsamma anställda. Alla som sagt upp folk vet vad jag pratar om, men att säga upp en kompis är 10 gånger värre. Det spelar ingen roll att man inte ska blanda in känslor, jag har gjort det med alla personer jag sagt upp oavsett om det varit på McDonalds, Lidl, Netto eller mitt eget företag. Men detta är såklart något man måste göra som chef oavsett hur illa det smakar.
Jag hade ett möte 10.00 på morgonen med en anställd och det gick så bra det kan gå med en uppsägning, han skrev på papperna och vi pratade om hur tråkigt detta var och hur mycket vi ville skulle vilja göra med alla hemsidorna. Jag kastade mig sen in i bilen för att köra i två timmar för att komma till min bästa kompis så han kunde skriva på uppsägningen (det var ont om tid för ekonomin var verkligen i botten). Jag tänkte ringa när jag kom fram så min kompis kunde komma ner och vi kunde åka och äta så skulle jag slippa möta hans fru och titta henne i ögonen och se deras nyfödda baby.
Men när jag ringde upp och sa att jag var framme sa han att jag måste komma upp och träffa deras nyfödda babys för det hade hans fru sagt…..Jag trodde jag skulle spricka, jag skämdes ju ögonen av mig för detta jag nu skulle göra. Jag tog mig mod och gick upp (mod och mod, jag hade inget val). Skammen hade ingen gräns. Dom fattade såklart hur tungt detta var för mig då det är mina vänner, men det gör det inte enklare. Sagt och gjort, jag och min kompis åkte och åt middag och han skrev på sin uppsägning och jag körde dom två timmarna hem igen. Tankar fanns det inte många av just då för jag var tom och tung i skallen.
Alla anställda jag hade vid denna tidpunkten var verkligen ”The Best Of The Best”, underbart bra anställda som alla gjorde kanonbra jobb. Tyvärr hjälper inte detta när ekonomin är i botten, då måste man kapa alla kostnader och personalkostnad per anställd hos oss var runt 46 000 kronor inkl avgifter per månad.
Detta var mitt sista blogginlägg från mig. Jag tackar alla som läst och hoppas det jag skrivit kan vara till nytta för någon.
Jag avslutar med ett citat (från okänd person):
Riskera mer än andra anser säkert.
Visa mer medkänsla än andra anser klokt.
Dröm mer än andra anser realistiskt.
Förvänta dig mer än andra anser möjligt.
Jobb på Ehandel.se
