Krönika:
Tobias Jonasson

Bernts Blogg om E-handel


Bernt driver Parvelito.se

Årets spaning – 2014, here we come!

År 2014 kommer som vanligt att bli händelserikt för alla Ehandlare. Jag har plockat ut åtta områden som ser extra spännande ut när man kikar in i kristallkulan.

Konsolideringar
Ehandlare kommer att börja köpa varandra, och det är mest företag med hyfsat stor omsättning kommer att vara intressanta. Ehandlare kommer bli uppköpta av detaljhandelskedjor, och ehandlare kommer att köpa detaljhandelskedjor. Kravet att växa och kravet att finnas i alla kanaler blir mer och mer ett måste. Vi har redan sett under 2013 hur Royal Design tog över delar av Cervera, och det lär vara fler sådana uppköp på gång. Det sitter många och räknar just nu.

Leveranser
Våra varuleveranser behöver utvecklas så att överlämningspunkten kommer så nära kundens hem som möjligt. Fler försändelser behöver levereras direkt i brevlådan eller direkt till dörren. Man får lov att vara innovativ för att klara av detta, men faktum är att det finns en väldig massa distributionsflöden runt om i vårt samhälle som har överkapacitet. Under 2014 tror jag att det är dags för nya initiativ på det här området. Det bubblas lite redan nu med tidningsbud som skall börja distribuera paket, och i storstäderna har Bring satt igång med hemleveranser.

Returer
De flesta ehandelsföretag har en sund ekonomi och helt korrekta kalkyler ända tills man kommer till punkten returer som skjuter det mesta i sank. Returer är dyrt, och alla Ehandlare behöver ta krafttag för att försöka få ned antalet returer. Jag tror vi kommer få se mycket färre företag locka med fria returer eller ens andas till sina kunder om att man kan returnera under 2014. Med bättre storleksverktyg, bättre varuinformation och kvalitetstestade varor kan vi komma rätt så långt.

Tjänster
Under 2014 kommer också mindre tjänstesäljande företag till webben. Boka tid hos frisören, tandläkaren, veterinären, bilverkstan eller tennishallen på webben. Boka bord på restaurangen, köp fiskekort, boka tvättstugan eller beställ taxi via datorn, plattan eller mobilen. Lösningarna är nu så billiga att det är svårt även för de mindre företagen att vara utan.

Mellanhänderna
I takt med att ehandeln blivit hetare och hetare har allt fler aktörer radat upp sig i förhoppning om att kunna ställa sig mellan kunden och handlaren och få betalt för att släppa fram trafik. Jag tror alla dessa lycksökare kommer få det mycket tufft under 2014. Ehandlare kommer inte att betala för annat än det som genererar vinst för dem, och besökarna är snabba med att söka sig till de bästa erbjudandena. Den som vill skära emellan kommer få jobba hårt.

Egna varumärken
Alla har vi haft med trilskande representanter för olika varumärken att göra. De gnäller över att deras varor exponeras för lite, att man inte köper tillräckligt mycket och att man dumpar priserna. De kräver att man skall kampanja stendöda varor som ingen vill ha, samtidigt som de stryper tillgången på storsäljande produkter. Nu börjar många ehandelsföretag bli så stora att vi kan få se många fler egna varumärken. När man har ett eget alternativ är det lite enklare att be griniga representanter dra dit pepparn växer.

Optimeringsjakten
När man har enstaka beställningar per dag spelar det inte så stor roll hur man lägger upp sitt arbete, man hinner med ändå. När man har 20 beställningar så får man börja tänka till. När man kommer till hundra börjar det viktigt med det mesta, och växer man sedan är varje sekund och varje öre man kan spara något som syns på nedersta raden i resultaträkningen. Nästan alla ehandlare jobbar idag med den interna logistiken för att förbättra sin effektivitet. Kommer bli ett hett samtalsämne under 2014. Och räkna med tuffa krav på webshopleverantörer och alla API-baserade tjänster. Det handlar inte bara om priset på tjänsten, utan hur effektiv den är också.

Ehandlare utan butik
Vi har fått en ny sorts ehandlare i Sverige. De har ingen egen ebutik, eller ebutiker med rätt så ringa försäljning. Istället säljer de via kanaler som Tradera, Fyndiq, Group On och Amazon. Senast i raden av kanaler var Cdon, och jag tror vi kommer att få se mer av detta under 2014. Både i form av fler kanaler att sälja genom, och att fler och fler ehandlare slutar att ha en egen ebutik. Att kunna släppa Adwords, SEO, inlösenavtal, shopdesign etc. ger utrymme för mycket annat som kan maxa försäljningen via de här sajterna.

En spaning om den sista milen

Det är snart jul. Nästan varje nyhetsorgan i Sverige har nu haft stora reportage om ehandelns följder, att det hos alla utlämningsställen finns hyllor som dignar av paket. På en del ställen ringlar köerna långa. Utrymmena räcker inte till, och då tar det en massa extratid att leta reda på varje paket. En och samma kund kan dessutom ha flera paket som de väntar med att hämta ut tills alla har kommit. Då står kunden och bläddrar mellan SMS:en för att hitta alla koder. Sedan skall en del kunder dessutom köpa julfrimärken och skicka julklappar hos samma ombud. Det tar tid i kassan, för kunderna är inte vana vid att köpa pakettjänster och vet inte vad de skall ha.

Jag tror vi måste börja tänka på ett ehandelsflöde där ombud endast hanterar stora paket eller väldigt värdefulla paket. Resten körs ut och levereras till mottagarens dörr på dagtid. Jag är rätt så säker på att merparten av kunderna vågar låta ett paket stå utanför dörren tills man kommer hem (om man inte redan är hemma) och med glädje väljer en sådan tjänst istället för att det skall hamna hos ett ombud. Jag tror inte ens att det behöver kosta väldigt mycket mer än dagens ombudsutlämning, för det blir ju med ens volymer.

Kreditrisken då, säger en ordningssam ehandlare, hur gör vi med den? Jag tror inte att det kommer att stjälas väldigt mycket mer på grund av detta. Jag tror inte att människor blir mer oärliga heller. Om man sätter gränsen för när ombudshämtning blir obligatoriskt till 1000-1500kr så kommer väldigt många paket att slippa gå via ombuden. Man kanske rent av kan flytta risken till kunden om man tar en bild på paketet tillsammans med kundens dörr när man lämnar av paketet. Det kan dessutom skickas ett SMS till mottagaren då som berättar att paketet är levererat, och så kan denne själv åka hem eller låta en granne ta hand om det.

På vinstsidan finns att vi äntligen får Ehandeln så där bekväm och bekymmersfri som vi gärna beskriver den som. Det kommer ge ökade volymer och den traditionella handelns alla aktörer får nya gråa hår och åldras snabbt när de skall försöka möta detta.

Jag tror det är ett mycket vinnande koncept att kunden får ta hand om så lite som möjligt av den sista milen. Ju närmare kunden vi lämnar av, desto mer bekvämt är det att ehandla.

Apropå årets julklapp – Vi lever i en självlögn

Råsaftcentrifugen har valts till årets julklapp. En julklapp som ligger bra till i vår tid, fylld av lögner om vilket liv vi lever. För samtidigt som vi sägs måna mer och mer om vilken mat vi stoppar i oss, så säljer skräpmaten allt bättre. Inte bara färdiglagad snabbmat utan också sönderprocessade halvfabrikat som vi lagar till och äter. Samtidigt som vi på Facebook stolt skriver statusuppdateringar om hur vi nu bakar surdegslimpa på finaste Nillans recept och maler kött till bästaste Villes vildsvinskorv så rullar hundratals bilar runt med beställd mat från onlinepizza.nu. När företagen försöker sätta nya rekord i att få sin personal att må bra och röra på sig, så skjuter åter sjuktalen uppåt, midjeomfången ökar och alla talar istället om stressen.

Det är stressande att leva i en lögn. Att hela tiden försöka låtsas som att man är någon annan. Stressande att hinna berätta om allt man gör som skall bygga bilden av en perfekt människa som minsann hann med att rädda de utrotningshotade orangutangerna, bygga upp Filippinerna och ordna en riktigt trevlig jul för tre barnhem i Tadzjikistan medan surdegslimpan som familjen skall äta till frukost låg i ugnen. Hur man sedan joggade till jobbet och trots att man har en så förbannat viktig befattning så hinner man twittra och lägga ut tre statusuppdateringar om de frågor som de stora morgontidningarna tagit upp i sina ledare och på debattsidorna.

Lunchen måste naturligtvis vara magnifik. Inga tre stekta hotdogs i lite pulvermos som värmts i mikron, utan en stor gigantisk tallrik med ekologiska grönsaker från restaurang med stjärna i Le guide rouge de Michelin måste fotograferas. Naturligtvis måste man sedan rusa tidigt från jobbet för att hämta barnen tidigt från dagis. (Den värsta synden en förälder kan uppleva är att hämta sina barn sist). De får sedan vara med och mala högrev från kossan Rosa som fötts upp på Maskrosgårdens ekologiska lantbruk, och nu har den äran att bli köttbullar på den perfekta familjens middagsbord.

Och nu är det alltså en jädra råsaftcentrifug som skall fösas in i förrådet tillsammans med spikmattan, recepten från Mikkelinas jädra matkassar, pokersetet, den gamla nostalgiska Tamagotchin för att inte tala om den där wokpannan som inte får rum i grytskåpet. För utan en bild på en leende person som håller upp en sådan framför julgranen är man ingen lycklig människa.

Veckans spaning – Ett litet tredimensionellt paradigmskifte är i antågande

Ni har säkert alla hört om 3d-skrivarna. Maskiner som kan framställa diverse plastdetaljer med hög precision utifrån ritningar. Ritningar som kan skapas utifrån foton och bilder, och som det redan finns mängder att ta hem från sajter på nätet att använda rakt av eller modifiera. Skrivarna är ännu för dyra för att vara allas egendom, men det börjar röra på sig. Om några år är det ingen stor investering för ett hushåll att köpa en 3d-skrivare längre.

Då kommer det plötsligt att finnas en liten plastfabrik i vart och vartannat hushåll, vilket gör att deras vilja att köpa föremål som de enkelt kan göra själva minskar drastiskt. Handdukshängare i badrummet kan man ”skriva” ut en ny varje gång man byter färg på handduken, så att den matchar. Någon som vill försöka sälja sådana då? Handtag till garderober och köksluckor då? Legobitar? Vardagssmycken? Plastdetaljer som håller fast något i bilen?

Är det någon som tror att designade grejer inte kommer att privatkopieras hej vilt?

Det finns anledning att tro att vi får se mycket mer byggsatser. Vi köper elektroniken som finns i en streckkodsläsare, men designar sedan höljet själv och ser till att handtaget är format efter vår hand innan vi skruvar ihop det. Ritningar att utgå från så att alla skruvhål blir rätt tillhandahålls av leverantörren till elektroniksatsen.

Vi kommer att förvandlas till barn som leker med Meccano eller Lego när vi åter börjar leta ritningar på saker vi behöver, och sedan modifierar så att de blir precis som vi vill ha dem. Massor av saker kommer få vår personliga design, men grundat på någon smart ursprungsdesign. Man kan t.ex. göra sina egna knappar till strömbrytarna i våra hus. Kommer det finnas två hus med identiska strömbrytare om 15-20år? Kommer det säljas någon enda gråvit fyrkantig standardbrytare då?

Naturligtvis kommer skrivarna att kunna laddas med olika plaster som håller för värme, eller som är formbara, tål kyla och i alla regnbågens färger. Det kommer inte längre frågas efter vart man köpt den fräcka kaffemuggen man har på jobbet, utan om man kan få ritningen till den.

Behovet av förbrukning till dessa skrivare kommer att bli enormt när produktionen från massor av fabriker runt om i världen skall utföras i hemmen.

Fundera en vända över vad det här betyder för den verksamhet du bedriver idag, om det finns förutsättningar för att den finns kvar om något decennium, och hur du växlar in på det nya.

Veckans spaning – Ett Första Maj-tal från en Ehandlare

Kamrater, det är en ära att få stå här och tala inför er och känna den friska medvinden i ryggen för den handel som sker via Internet. Den är ett kvitto på att vi är på rätt väg. Den är ett kvitto på att konsumenterna tröttnat på långa söndagspromenader i köpcentrumets larm och trängsel, att de tröttnat på att stå och köa en halvtimme för att få en parkeringsplats och att de tröttnat på galleriornas snarlika utformning av identiska butiker med likformat produktutbud.

Ehandeln får människors livspussel att stämma överens med de tankar man själv har om hur livet skall se ut. Ehandeln ger alla människor möjlighet att köpa det de vill ha, och inte vad den lokala handlaren tänkt att kunderna skall ha. Ehandeln ger människor frihet.

Den friheten är inte begränsad till stressade konsumenter i storstäder som jobbar intensivt. Friheten finns också för den som bor avsides att beställa de varor man annars fått åka långt för att köpa in. Friheten finns för både stora och små företag att saluföra sina produkter över hela världen.

Det här har gjort att Ehandeln växer snabbare än skattesubventionerade byggföretag och restauranger. Det här har redan skapat många tusen arbetstillfällen i Sverige, och kommande år kommer många tusen ytterligare jobb att skapas.

Det kunde ha varit fler jobb som skapats. Vi skulle kunnat ha transportföretag som sett en affärsidé i att svenska ehandelsföretag växer ut i världen. Transportföretag som sett till att priset för ett paket till München från Bygdsiljum är samma pris som man betalar från München till Bygdsiljum. Så är det inte idag, och en röst på ehandlarpartiet i nästa val är en röst på att statens eget postföretag får tydliga ägardirektiv att skapa en internationellt konkurrenskraftig avgiftsstruktur på utrikes försändelser.

Det kunde också varit fler svenska arbetstillfällen om tullen haft resurser att driva in moms och tull för varor som beställts från utlandet. Idag passerar dagligen tusentals försändelser från utlandet våra gränser med varor från när och fjärran.  Tullen letar efter narkotika, mediciner, dopingpreparat och andra farliga saker. De erkänner dock utan omsvep att det här med att driva in moms och tull från privatpersoner är något de inte hinner med så ofta. Att den elektronik som förs in är säker att använda saknas det helt resurser för. Att leksaker och kläder inte innehåller fullt av cancerframkallande kemikalier är det sällan eller aldrig någon diskussion om. En röst på ehandlarpartiet i nästa val är en röst på att tullen skall tillföras resurser så att de klarar av att upprätthålla den svenska lagstiftningen för skatter, för säkerhet och för miljön.

Trots att EU är en gemensam marknad så finns det kvar betydande handelshinder mellan de olika länderna. Det är inte bara momssatserna som är väsentligt olika, utan också proceduren med att betala moms till respektive lands skattemyndighet är onödigt krånglig. Konsumentlagstiftningen harmoniserar föga, och många länder har helt olika regler för hur vissa produkter får saluföras. EU borde kunna få till en mycket mer enhetlig lagstiftning på de här områdena. Skattesatserna och reglerna för olika momssatser borde kunna harmoniseras, och man borde kunna redovisa och betala in andra länders moms via sitt nationella Skatteverk. En röst på ehandlarpartiet i nästa val är en röst på att de här frågorna kommer upp på dagordningen.

Kamrater, vår framgång ställer också krav på oss. Krav på att vi skall vara schyssta arbetsgivare för våra anställda. Att arbetsmiljön är sådan att man kan jobba tills man går i pension en dag, och att arbetsuppgifterna görs så roliga och intressanta att de smarta tänkande människorna söker sig till vår bransch. Det är så vi kommer utvecklas framöver, vare sig det handlar om lagerpersonal eller personal som är ansvarig för marknadsföringen. Klarar vi av att förknippas med det goda arbetet istället för slavliknande förhållanden så kommer konsumenterna förr eller senare att belöna oss för det.

Kamrater, det hade varit roligt att presentera en opinionsundersökning där ehandlarpartiet hade stora framgångar bland väljarsympatierna. Tyvärr finns det ingen sådan att tillgå. De partier som sitter i Riksdagen tycker ehandel är oviktigt. De ser inte alla arbetstillfällen som skapats. De ser inte att det är en ung och modern bransch med massor av människor som fötts runt om i världen som ryms här. De förstår inte att en mycket stor del av alla företag som startas är ehandelsföretag. De begriper inte att handel är något som byggt rikedom och välfärd i tusentals år, och att det gäller att hänga på tåget. De ser inte friheten som ehandeln skapar, de ser inte skatteintäkterna som flödar in från en hysteriskt växande bransch och de ser inte att detta klaras av utan gigantiska skattesubventioner. Därför är det av yttersta vikt att vi berättar för alla politiker vi ser att vi finns, vad vi gör och hur vi kan vara lösningen på en hel del problem som de dras med. Något parti borde vilja bli ehandlarnas parti.

Kamrater, tack för ordet!

Veckans spaning – Det är skillnad på lågpris och lågpris

Några av Sveriges mest framgångsrika företag har en mycket tydlig lågprisprofil. IKEA, Jula, Rusta, Biltema, Ö&B och många fler. De växer snabbt, de gör goda vinster trots tillväxten och de använder priset som främsta argument till att man skall handla hos dem. Samtidigt vet vi alla att det är svårt att vara billig på grejerna, och ändå göra vinst. Det verkar helt enkelt vara skillnad på lågpris och lågpris.

De framgångsrika lågpriskedjorna använder flera smarta metoder för att lyckas.

De har rätt kvalitet på grejerna för dagens konsumtionssamhälle. Föreställ er Knut Knutsson i Antikrundan när han står och betraktar ett gammalt skrivbord som tillverkats under 1700-talet. Det utsökta hantverket som gör att möbeln finns kvar idag, 250 år senare gör honom lyrisk. Tänk er nu framtidens Knut Knutsson som står i Antikrundan om ytterligare 250 år och betraktar ett skrivbord från vår tid, byggd i folierad spånskiva. Förmodligen är det de närmast arkeologiska resterna som finns kvar av det som han får betrakta då. Men dessa enkla billiga möbler är funktionella för vår tid där vi ändå inte vill dö med samma möbler i huset som man köpte när man gifte sig 40-50 år tidigare. Och IKEA, Jysk och de andra tjänar bra med pengar på att vi förnyar våra hem med jämna mellanrum.

Man säljer heller inte så mycket kända varumärken, eftersom det inte går att vara billig och tjäna pengar på dem. Istället är det egna varumärken, eller varor från mindre och slimmade importföretag som fyller upp hyllorna. Man bygger bara ett varumärke, sitt eget. Det är dyrt nog.

Man ligger inte med sina varuhus i dyra citylägen. Istället har man byggt upp alla dessa handelsområden utanför städerna nästan helt själv. Idag får man marken av kommunerna när man vill etablera sig. Kommunen detaljplanerar efter deras instruktioner, samt anlägger vägar och infrastruktur och tycker ändå att de är en vinnare när lågpriskedjorna vill etablera sig i deras stad. Det ger jobb och det ger affärer, för kunderna kommer till det nya, och billiga.

De här tre punkterna låter kanske inte så märkvärdiga, men de ger en enorm handlingsfrihet för kedjorna över viktiga processer och strategiska beslut.

De är inte marknadsledande som försöker sätta modet. De kan satsa på säkra kort och behöver inte riskera några överlager. De kan också bestämma antal de köper in själva, när det skall levereras och fördelningen av storlekar och färger. Alla som jobbat med stora och kaxiga varumärken vet att det här brukar vara en ofta förekommande konflikt när populära produkter inte kan levereras, utan att man hjälper till att sälja rosa foppatofflor i storlek 47,5 som man råkat tillverka för många av.

De äger varumärket, och kan gå till vem som helst och fråga vad det kostar att få det tillverkat där. Det ger låga inköpspriser. De kan sätta vilka priser ut mot kund de vill. Konsumenten har svårt att jämföra priset rakt av när det är olika fabrikat på sakerna. Det finns heller ingen upprörd leverantör som högljutt protesterar mot att man inte följer någon vansinnig prispolicy. En ytterligare fördel är att de inte har en massa konsulenter och representanter som ränner runt i varuhusen och har synpunkter på hur varorna exponeras, eller krav på att ta in hela sortiment för att komma åt en åtråvärd vara.

Eftersom de är åtminstone en del av huvudattraktionen i handelsområdet där de ligger så bestämmer de själva över öppettiderna. De anlägger så många parkeringsplatser som behövs, utan skyhöga parkeringsavgifter eller extremt petiga lapplisor. De behöver inte oroa sig för att någon klåfingrig politiker enkelriktar trafiken utanför, eller gräver upp gatan under sex månader för att lägga ned lite rör. Demonstrationståg, stadsfester och andra evenemang som inte gynnar försäljningen slipper man också när man håller sig utanför stadskärnorna.

Inom E-handeln har vi tyvärr tagit med oss en del ”dumheter” från den traditionella butikshandeln. Inte minst har vi gjort väldigt omfattande partnerkedjor där det är många som skall leva på ehandeln. Vi har heller inte sett så många egna varumärken ännu, men det börjar röra på sig. De som kommit längst är de gamla postorderrävarna, medan de många nya ehandelsföretagen endast säljer välkända brands. Det tror jag är en stor anledning till att vinsterna bland ehandelsföretag är pressade. Man konkurrerar om att sälja saker med lägsta möjliga marginal istället för att sälja saker så billigt som möjligt, med bibehållen marginal.

Veckans spaning – Är du inkluderande, eller exkluderad?

Samhällstrender är långa, och ända sedan 1980-talet har pendeln i samhället varit att man skall exkludera människor från gemenskapen av olika anledningar. Så har det varit förr i samhället, och de tankar som rådde på 1970-talet i Sverige var nog för mycket åt andra hållet.

Förutom fel kön, fel hudfärg, fel sexuell läggning eller tro på fel gud, som har varit rätt så vanliga skäl genom alla tider att exkludera, så skickar vi idag systematiskt ut människor av andra anledningar. Våra socialförsäkringar är det numera ett privilegium att få ta del av, och tar man del av dem är deltagandet ytterst reglerat. Allt i syfte att exkludera personer eller hela grupper.

Inkluderande handlar inte om någon slags absolut jämställdhet, utan om att få med alla in i något som en majoritet redan har tillgång till. Det är inget socialistiskt önsketänkande, utan mer en omtanke om sina medmänniskor. Närande och tärande är begrepp som fått fäste, media fylls av reportage om vad alla åldringar kostar, man pratar om åldringsboomen men också vabbande, sjukskrivningar, arbetslöshet och förtidspensioner. Hela tiden med undertonen att en vabbande förälder som är hemma och torkar spyor efter sitt kräksjuka barn skulle vara mindre värd än den som driver en manikyrsalong, är statssekreterare åt regeringen, jobbar i gruvan i Malmfälten eller kanske handlägger VAB-ansökningar på försäkringskassan.

Även om man i många fall är välvillig och säger sig eftersträva inkludering så blir effekten i ett samhälle som tänker exkludering den omvända. Valfrihet att välja skola har lett till västvärldens mest segregerade skolor. Valfrihet i vården har lett till att ju högre social status man har, desto mer modern vård får man. En totalt reglerad bostadsmarknad för att alla skall ha rätt till bostäder har lett till att de med sämst social status klumpats ihop i snart 50år gamla miljonprogramshus som inte sett renoveringar på många år.

De senaste valen har i hög grad handlat om ordet utanförskap. De borgerliga politikerna har lyckats kidnappa ordet utanförskap och definierat gränsen för det till ett jobb. Inte rätt till inkomst. De andra står mest och sparkar på grästuvor och tänker ”sjuttsingen också, vad skall vi göra nu?”. Patetiskt, och inte särskilt bra för vårt land.

Vad har nu detta med ehandel att göra tänker du? Jo, eftersom exkludering är en trend i samhället så finns den också inom ehandeln. Vi ställer exkluderande krav på våra kunder. Det finns ebutiker som slår bakut om man försöker besöka den med en för gammal webbrowser. Sedan fortsätter vi med exkluderande krav på att man måste ha en mailadress för att kunna beställa, man måste ha en mobiltelefon så att man kan SMS-aviseras, man måste ha ett kontokort för att betala eller i alla fall en internetbank. Man måste ha en legitimation för att hämta ut ett paket. De allra flesta människor har detta, men inte alla. Med varje exkluderande krav skickas någon procent ut i utanförskapet, utanför ditt kundregister. De får inte bidra till ditt välstånd, de får inte bli lyckliga med en produkt från dig.

Ibland har exkluderandet ekonomisk bakgrund, och det är OK för ett privat företag (men knappast för en stat) att göra sådana avvägningar, men inte sällan handlar det om okunskap. Det är inne att ställa krav, och livet blir så mycket lättare om man ställer kraven istället för att försöka leva upp till dem. Så vi ställer krav på att man skall skapa konton för att få handla och på att man skall tyda suddiga bilder med konstiga ord för att ställa en enkel kundtjänstfråga. Vi kopierar produktbeskrivningar på engelska i tron om att alla förstår det och vi skriver krångliga köpvillkor som vi inte själva klarar av att förklara.

Ibland så utgår vi från att kunden ser samma saker som vi ser på vår 23”-skärm framför oss på skrivbordet. Där, i upplösningen 1920×1080 är alla pilar och knappar glasklara att tyda. När kunden sedan går in med en 15”-skärm i uppläsningen 1024×800 faller en massa grafik ifrån, och den som på en iPad försöker beställa tycker det mesta ser ganska rörigt ut.

Jag är inget helgon själv i den här frågan. Jag har säkert förpassat många kunder ut till utanförskapet, men jag avser att göra bot och bättring i frågan. Jag trivs bättre i ett inkluderande samhälle och tror att vägen till ehandelns tillväxt ligger i att ALLA kan handla av oss.

Veckans spaning – Om små ehandlares ökenvandring

Det uppstod en debatt på Twitter i veckan om huruvida det går bra för ehandlare eller inte.  140 tecken är lite för knappt att utveckla sina tankar på, så jag plitade ned det här inlägget istället.  Att ehandeln tar marknadsandelar och ökar mycket visar alla mätningar, men det finns en del tecken som tyder på att det inte är alla som växer.

Min åsikt är att för många av de små så handlar det om en ökenvandring. Det är de stora som växer, och de har dessutom den dåliga smaken att växa utan vinst. Det är inte bara Cdon som gick dåligt förra året. Kika på vilka resultat som de större ehandelsföretagen har. Det är mycket röda siffror även om det naturligtvis finns väldigt välmående företag också. Jag vill ändå dra slutsatsen att tillväxten som sker i ehandeln genereras till priset av att det inte blir någon vinst. Man köper över konsumenterna från sitt lördagsnöje i köpcentrumet till att beställa hemma i soffan istället.

Enligt ebarometern så omsatte varuförsäljningen i svensk Ehandel under förra årer 31,6Mdr. Det finns åtminstone 10.000 ebutiker i Sverige som har sina huvudsakliga intäkter från ehandeln. Då är snittomsättningen 3,16Mkr, och precis som en del är väldigt mycket större är det ett stort numerärt antal som har långt kvar upp till det snittet.

Det stora antalet ebutiker tyder på att det finns en rejäl överetablering av butiker som säljer i princip samma saker. Det finns t.ex. massor av butiker som säljer barnkläder, eftersom många föräldrar tycker att de stylar sina barn bäst i hela världen. Likaså finns det fler heminredningsbutiker än någon kan hålla ordning på, alla drivs av människor som tycker att deras smak är den bästa världen har skådat. Datorintresserade som driver ebutiker med hemelektronik är det gott om, liksom hästintresserade tjejer som prompt skall sälja ridgrejer i en ebutik. På liknande sätt finns det rätt många butiker för djurtillbehör, sportfiske, kläder, smink, matredskap, sexlexsaker och vad det nu är.

Det finns helt enkelt för många ebutiker för att man skall kunna få en vettig marknadsandel om man inte är mycket duktig. Eftersom många butiker startats med utgångspunkt från att man är extraordinärt duktig på sortimentet man säljer, så kan vi anta att det kanske finns en del brister i kunskapen att driva ehandel (som egentligen inte skiljer sig från vanlig handel). Det är mycket svårt att få lönsamhet i en fysisk handel med mindre än 4-5Mkr i omsättning, och precis detsamma gäller ehandeln.

Under 2012 har dessutom många stora företag som tidigare mest haft butiksförsäljning kommit igång med sin Ehandel. Nu kommer de med en rejält genomtänkt (nåja) multichannelsatsning och har ett välkänt varumärke i ryggen. Under 2013 kommer säkert fler ut på banan och spetsar till konkurrensen om kunderna ännu mera.

Den stenhårda konkurrensen leder till flera saker. Främst märks att de verkliga bruttomarginalerna är små. Även om det ser bra ut i kalkylarket med de ordinarie priserna så blir det gärna rabattkoder till alla gillare på t.ex. facebook, reor av grejer som inte sålt och fraktfrittkampanjer för att försöka hävda sig och locka kunderna till köp. Och även om man stolt deklarerat att man inte tänker sänka sig ned under 30-marginal när man satt i möte med banken för att få den nödvändiga krediten så finns det inga val om konkurrenterna nöjer sig med 20-marginal.

Att hitta kunder är också dyrt. När det är 500 butiker som slåss om samma sökord tar Google och andra trafikdrivande sajter bra betalt. Vill man jobba med affilliates får man erbjuda skyhög betalning för att de skall välja just dig att jobba med, och SEO är svårt när det är många som slåss om ungefär samma sökord. Oftast får man ta hjälp och betala för stora klasar av länkar man hyr.

Det är svårt att bygga bra relationer med leverantörerna av produkter när man inte är så stor och handlar av samma leverantörer som alla andra. De har massor av återförsäljare som vill sälja deras saker, och de behöver inte fjäska för att få ut sina produkter på marknaden. Krav på bättre priser, fraktfritt och marknadsföringsbidrag har man inte mycket för.

Hård konkurrens gör dessutom att man inte vill hamna på efterkälken med sin butik. Trygghetscertifiering, alla betalsätt via olika betalningsleverantörer, kundchat på sidan, omdömen via Trustpilot, en snygg och påkostad design och andra små finesser för att försöka framstå som stor är vanligt. Det kostar förstås en del pengar, men många känner att de inte har något val.

Som om inte det var nog är det leverans ut från lager samma dag som gäller, kundservice sena kvällar och helger är självklart och dessutom har kunderna mage att fråga om fraktfritt, ingen fakturaavgift och fria returer. Den här kapprustningen med service och priser är en stor bidragande orsak till att många kastar in handduken. Första året är det måhända roligt att jobba 50 timmar i veckan med ehandel, utöver det arbete man försörjer sig på, men förr eller senare kommer motståndet.

Det finns många ebutiker i Sverige idag som omsätter från något hundratusental kronor upp till någon miljon. Att omsätta en miljon är inte dåligt, men det är ytterst få som får några pengar över på den omsättningen. Timlönen är ytterst blygsam, men arbetsinsatsen är stor. Om snittordern är 250kr är det 4000 försändelser per år som skall iväg, 80 i veckan. Med stor sannolikhet tar det mycket plats hemma också. Om betalningen för det är noll och intet tappar de flesta med rätta sugen.

Jag har inte någon patentlösning som i ett huj förbättrar läget för de många små som kämpar och hoppas på att det stora lyftet snart skall komma. Inget annat än att lägga ned verksamheten, eller snabbt ta fram en trovärdig plan för hur man skall bli en snabbväxare.

Veckans spaning – Kommentarer till e-barometern

I veckan presenterades e-barometern, och bland alla diagram och siffror har jag hakat upp mig på en del saker, och tagit fasta på andra som särskilt viktiga.

Tillväxten inom E-handeln är stark, men vem är det som växer? Jag anar att tillväxten ligger hos stora företag, och att tillväxten sker utan någon vidare lönsamhet. Det skulle vara intressant med lite mer fakta runt dessa frågorna.

Att fler och fler handlar på nätet är naturligt. Bland de som går bort av ålder finns få nätköpare, bland dem som fyller 18 finns det nästan bara människor som ser ehandel som något naturligt. Detta kommer göra att ehandeln går framåt i många år till.

Det är några fler som inte känner till symbolen Trygg E-handel än vad det är som känner till den. Ändå säger ungefär en fjärdedel av alla konsumenter att det är en viktig symbol som de gärna vill se på sajten där de skall handla.

Kartan över var i Sverige man ehandlar var mycket intressant. Ritar man in de riktigt stora svenska köpcentrumen, där IKEA har sina varuhus, så sammanfaller de rätt så väl med de vita områden på kartan där man ehandlar mindre.

Var är invandrarna? Studenterna? Man listar upp ett antal typiskt svenska hushåll, med svenska namn som är etablerade. Betyder det att andra inte Ehandlar? Jag har säkert 30-40% utländska namn i mitt kundregister och blev lite förvånad över de typiska ehandelskunderna som listades.

Mer än hälften av de som ehandlat säger att de gärna använder jämförelsesajter. Nästan lika många säger att de blir tipsade av vänner och bekanta. I jämförelse med dessa är andra alternativ närmast obefintliga. Det kan vara bra att ha i bakhuvudet när man funderar över hur man skall marknadsföra sig.

När sedan människor som ehandlat skall berätta vilka egenskaper som är avgörande för dem så har man blandat sådant som kan kategoriseras som hygien med riktiga USP:ar. Att det är viktigt att se vad totalpriset är, att det finns tydlig information om produkterna och det är lätt att hitta på sajten är inga stora avslöjanden. De som inte klarat av det har nästan inga kunder alls. Och då återstår det inte mycket mer än lägsta pris och fraktfritt att tävla med om kundernas gunst.

56% av kunderna anser att internetbanksbetalning är ett säkert sätt att betala sitt köp med, 64% anser att det är enkelt att betala så. Bara 20% anser att kortbetalning är ett säkert sätt att betala med, men hela 83% att det är enkelt. 3d Secure verkar konsumenterna ha missat… Blott 21% anser att faktura är enkelt, är en annan siffra som sticker ut.

Jag delar helt e-baromterns slutsats att de allra flesta kunder vill hämta sina försändelser hos ombudet i samband med att de handlar, eventuellt också efter att ha varit på träning själv eller med barnen. Det blir då runt klockan 16-20 ungefär. Här är det viktigt att ombuden faktiskt har öppet dessa tider, och att ombuden inser att det är de här tiderna som det är högtryck, inte minst till jul.

Veckans spaning – Några lönsamhetstrick för Ehandlare

Vad är kostnaden för att ta bra produktbilder på en produkt? Det varierar naturligtvis från person till person, hur snabb man är, vilken utrustning man har och vad man vill ha i lön för den tiden. En inte helt orimlig siffra kan dock vara 200kr. Några bilder från olika vinklar som tas med en inte alltför dyr utrustning, och som sedan friläggs och piffas till i ett bildbehandlingsprogram under en halvtimme.

Hur många produkter säljer man på de bilderna? Säljer du fem produkter är bildkostnaden per produkt du sålt 40kr. Säljer du 20st har kostnaden sjunkit till 10kr, och säljer du 100st är kostnaden för bilderna blott 2kr/produkt. Därför är det viktigt att satsa på produkter som man kan sälja i större mängder.

Ibland är det frestande att använda leverantörens bilder, och är det billiga dussinvaror fungerar det bra. Å andra sidan säljer man då troligen också många av dem, och kostnaden för en egen bildserie är inte så stor per såld enhet. Kanske är det de egna bilderna som gör att man skiljer ut sig ur mängden och säljer mera. När man kommer till dyrare och mer exklusiva varor är det nästan ett måste att ta bilder själv, så att man kan fånga upp de detaljer man valt att fokusera på i sin beskrivning.

Produktbeskrivningar har samma ekonomiska förutsättningar som foton, även om de troligen går snabbare att göra och inte kräver någon speciell utrustning. Skriver man en beskrivning för en enda produkt blir den rätt så dyr, men säljer man många av en produkt blir  även de mest detaljerade och omfattande beskrivningarna en marginell kostnad per produkt.

Man skall inte slarva med bilder och text, de gör att man säljer mera, och säljer man mera kostar det inte mer att göra ett ordentligt jobb.

Något annat man kan räkna på är sitt lager. Om man delar sin totala kostnad för lagret med antal hyllplan så får man ett bra mått vad det kostar att ha något ligga på hyllan. En inte helt ovanlig siffra brukar kunna vara 300kr per hyllplan och år. Om det på den hyllan passerar 100 produkter per år är kostnaden per såld produkt 3kr. Passerar det 500 produkter sjunker lagerkostnaden till 60 öre. Är det en hylla med hyllvärmare som man sålt blott 7 st av är kostnaden c:a 43kr/produkt.

Det är mycket viktigt att ha koll på sina produkter man har på lager och se till att de omsätts. Förutom att vara effektiva stoppklossar på lagret så binder de kapital, och de kräver dessutom att du måste engagera dig. Se till att vara proaktiv. Försök ta fram statistik som visar vilka produkter som inte sålt alls de senaste 3-30 dagarna (välj intervall efter vad som är lämpligt med dina förutsättningar), och kolla upp dem. Går den att hitta i din Ebutik? Är bild och beskrivning bra? Är priset rätt? Vilka konkurrerande produkter finns på marknaden, och vilka egenskaper har de? Det krävs inte så mycket för att hänga med och börja jobba med hyllvärmarna innan spindelnäten täcker dem.

Förpackningar är något man också kan spara mycket pengar på. De är i sig rätt så dyra. En svetsad blisterförpackning runt en liten pryl kan kosta 3-4kr och är det större saker är 5-7kr en normal kostnad. Tyvärr innehåller de då gärna en massa luft som man får betala skrymme för i alla transporter. Är de sedan kantiga så krävs det att man lägger dem i en större kartong när de skall skickas en och en. Det gillar förvisso fraktföretagen, men ingen annan.

Som om inte det vore nog så tar stora förpackningar en massa plats på lagret. Det ryms inte lika mycket där helt enkelt. Även konsumenterna börjar så sakteliga att vakna till liv mot förpackningshysterin. Det är inte uppskattat att ideligen släpa kassar med tomma förpackningar till återvinningen. Börja diskutera förpackningar med din leverantör, det kan skapa mycket lönsamhet i era gemensamma affärer utan att några priser behöver justeras.











Leverantörserbjudanden

Jobb på Ehandel.se
Musti Ja Mirri söker:
E-commerce Manager
Hatstore söker:
Fotograf/Art Director
Caliroots söker:
E Commerce Manager
Swiss Clinic AB söker:
E-Commerce Media Planner
Glitter International AB söker:
Web content manager