Bernts Blogg om E-handel

Veckans spaning – Om sommaren

Även om man inte alltid tror det i vädret som är, så börjar vi närma oss årstiden sommar. Låt oss se vad denna sommar har att erbjuda.

Alla ehandlare drabbas inte av nedgång i försäljningen under sommaren, men många gör det. Och minskad försäljning betyder minskade intäkter, samtidigt som utgiftssidan som regel ligger fast eller i vissa fall till och med ökar. Likviditeten blir lätt ansträngd, och det kan leda till fyra saker som inte är bra för ditt företag:

1: Du gör inköp från leverantörer där du har kredit, men där inte priset är det bästa. Till på köpet gör du små inköp, som får procentuellt sett höga fraktkostnader.

2: Du hoppar på dyra avtal med factoring, eller går och tecknar en dyr checkkredit för att överleva sommaren.

3: Du slutar vara affärsmässig och lockar dina kunder med stora rabatter på allt.

4: Du drar på dig en massa påminnelseavgifter och dröjsmålsränta när du slirar på betalningarna, och till på köpet blir dina leverantörer sura, för de har också dålig likviditet.

Försök att undvika att ramla i de här fällorna, det är svårt att ta sig ur dem sedan.

Så vad gör man då?

Det första steget är att lära sig planera. Under lågsäsong skall lagret vara ganska tomt, och måste man någon gång ha slut på en vara så är det under lågsäsongen.

Sitter man nu på ett stort lager så kan det vara bra att veta att flera miljoner svenskar får sin skatteåterbäring snart. Vecka 23 skall den betalas ut till de flesta som e-deklarerat, vilket innebär 4-8:e Juni. Då och 3-4 veckor framåt kan det därför vara idé att ösa på med lite lyxbetonade varor, sådant som sätter guldkant på tillvaron. Sådant som man unnar sig om man känner sig rik. 6-10/8 är nästa utbetalningstillfälle för dem som lämnat deklarationen i pappersform, men inte har någon specialgranskning.

Under sommaren anordnas det en rad marknader runt om i Sverige. Knallar kommer och säljer saker till hugade besökare som samtidigt bättrar på hullet med kokosbollar, friterade munkar och sockervadd. Det mesta går att sälja på ett sådant ställe om priset är rätt. Har man lite ovanliga prylar som inte de mer professionella knallarna har i sina stånd kan man göra fina affärer utan att behöva sänka priset. Det bästa av allt är att man får kontant betalt. Säljer du dyrare saker, så är det kanske läge att ladda upp med en iSettle eller GSM-terminal för betalningar på fältet. Kolla runt dina hemtrakter vilka marknader som finns.

När man är ledig så finns det mer tid för lek och skoj. Vi använder våra smartphones och paddor mer när vi är lediga, och vi har tid att läsa skojiga nyhetsbrev, tid att dela med oss på Facebook, tid att gilla och tid att läsa vad andra gillar. Trafiken från mobila enheter som andel betraktat kommer troligen explodera om några veckor när skolorna slutar och semestrar börjar, och man måste hålla kontakten med vännerna via sociala medier. Kör på lite extra med kampanjer via Facebook, Twitter, Pinterest och bloggar, jag tror att sommaren och jul/nyår är de två bästa perioderna att använda de kanalerna.

Även om sommaren brukar vara hopplös för dig, så skall man veta att det är lika många människor som fyller år då, och som man vill ge en present, som under andra delar av året. Människor konsumerar minst lika mycket, men är mer fokuserade på att resa och bedriva olika former av friluftsliv. Vi lagar maten utomhus på grillen, och vi jobbar mer med trädgårdsarkitektur än heminredning. Att hitta produkter som anknyter till sådana aktiviteter kan löna sig bra.

I år är det två stora idrottsevenemang under sommaren som kommer att påverka en hel del. 8:e Juni fram till 1:a Juli är det fotbolls-EM som spelas i Polen och Ukraina. Den 11:e, 15:e och 19:e Juni spelar Sverige sina gruppspelsmatcher klockan 20:45 svensk tid. Bli inte rädd om besöken i shopen går ned då, för det är naturligt. Från den 27:e Juli till den 12:e Augusti är det sedan sommar-OS. Det kommer också att dominera media och tyvärr dra fokus från att handla. Men lite svenska flaggor, vuvuzelor och Zlatan-tröjor kommer säkert att säljas.

Glad sommar!

¶ Posted 17 maj 2012 † parvelito § Okategoriserade ‡ Comments (3) °

Veckans spaning – Det går bra nu, Fyndiq

Jag vill poängtera, innan du börjar läsa, att jag inte fått betalt eller på något sätt blivit uppmanad att skriva den här texten. Jag skriver den för att jag upptäckt att något är bra, och vill berätta för alla intresserade Ehandlare att det kan vara en liten revolution på gång där ute. Det är rätt så långt, så sätt er bekvämt innan ni börjar läsa.

Jag har prövat Fyndiq några gånger, utan att bli särskilt imponerad. Min första order från Fyndiq hade Nr 29. Då handlade det om att sälja överskottsgrejer väldigt billigt med hög provision. Kontentan var väl den att mycket av det som inte handlare hade lyckats sälja själva, trots idoga försök, fungerade inget vidare på en helt ny sajt heller. Och med utebliven försäljning uppstod också en viss irritation över det man gjorde annorlunda. Sena utbetalningar av pengarna, ett lotteriartat fraktsystem och små chanser att binda kunderna till sig för framtida bearbetning var ständigt återkommande i en massiv kritik. Kanske var det så att man inte såg skogen för alla träden, som det brukar heta.

När jag på senare tid vandrat framåt i livet likt björnen Baloo (vi är rätt lika till både utseende och sätt) så har jag dock snappat upp att aporna uppe i träden tjattrat en hel del om Fyndiq. Jag har tittat in där, storknat över hur mycket saker som finns i en salig oreda, och fortsatt sjunga mitt ”do-bi-do-bi”. Och aporna har tjattrat vidare om sitt Fyndiq.

Sen blev det så att för en vecka sedan, när jag egentligen skulle sätta mig och försöka få ordning på familjens deklarationer, så tyckte jag att det var så ända in i vassen tråkigt (K10, behöver jag säga mer?). Kanske skulle man försöka sig på något annat säljfrämjande istället? Så jag började titta på Fyndiq igen. Och så hittade jag några produkter som kanske ändå skulle kunna passa där. Produkter som var små och där mitt pris var konkurrenskraftigt. Produkter som jag brukar sälja bra av via Tradera. Produkter som redan fanns på Fyndiq i stora mängder, identiska eller liknande.

Jag lade upp 15-20st små grejer, och inte förrän på onsdagskvällen kom det mail från Fyndiq att de hade accepterat dem och att jag nu kunde verifiera grejerna så skulle det börja säljas. Ett riktigt omständligt sätt att börja affärerna med, men å andra sidan är alla beskrivningar professionella på Fyndiq, bilderna är över lag bra och det är få saker som hamnat fel. 12 minuter efter att jag verifierat det hela så kom första beställningen, och sedan duggade det på ganska tätt och strax efter 23 på kvällen hade det kommit 17 beställningar. LÅNGT över förväntan.

Det har fortsatt att rulla på, jag har lagt upp lite mer saker, kanske 3-4% av mitt sortiment. Av de saker som finns upplagt på Fyndiq har jag sålt betydligt bättre där än på Tradera! Jag jämför med Tradera, för de är den sajt som jag har mest erfarenhet av, och som är en stor aktör. Kanske är det den goda försäljningen som gör att jag inte längre fokuserar på det som är negativt med Fyndiq utan ser vad som är bra. Det är en del.

- Fyndiq tar hand om att få betalt. Jag behöver inte sitta med tjocka kontoutdrag från Payson, banken eller Bankgirot och söka efter vem som står bakom mer eller mindre anonyma betalningar. Alla som sålt på Tradera vet vad jag menar. Jag behöver inte påminna människor om att de skall betala heller, det sparar mycket tid och en hel del pengar. Jag behöver heller inte få mail från alla dem som har betalat där de berättar att de har betalat och/eller uppmanar mig att skicka varan. Jag får inga mail som frågar om vad det är för clearingnummer de skall ange när de skall betala till bankgirot, eller varför deras kort inte fungerar på Payson. Att jag inte får denna flod av små betalningar betyder också att jag slipper betala 1:50kr till bankgirot för varenda inbetalning eller 3kr + 3% till Payson om kunden betalar den vägen . I gengäld håller Fyndiq på pengarna i minst 30 dagar, och det blir en hel del pengar man binder där, men man får något för det i alla fall.

- Fyndiq tar också hand om kundtjänsten under hela säljprocessen från presale till aftersale. Inga mail eller telefonsamtal från de kunderna till mig, utan möjligen från ett mail från Fyndiqs kundtjänst där de vill ha svar på något som saknats i beskrivningen eller veta om frakten är spårningsbar eftersom kunden saknar något. För den som under en vecka mängder med mail och telesamtal, inkl 15-20 samtal på helger och sena kvällar efter 21:00 från Traderakunder är det här en rätt skön service.

- Fyndiq har numera en trappstegsprovision som gynnar den som säljer många saker. Har man mer än 60 beställningar på en månad betalar man 7%, och vid mer än 150 beställningar 5%. Tradera tar 6%, men minst 3kr. Så för en sak man säljer där för 29kr är Traderas provision mycket högre än Fyndiqs för de som säljer mycket.

- På Tradera tävlar man mot kinesiska dropshippingföretag som inte betalar moms, tull eller skatt i Sverige. Man konkurrerar med privatpersoner som säljer svart och allmänt suspekta typer av alla slag som kallar sina kunder för rätt grova och utan tvekan åtalbara saker i omdömena. Det finns säljare på Tradera som trots att de har tusentals negativa omdömen från riktigt sura kunder som känner sig lurade ändå är kvar och säljer där. Allt det där slipper man på Fyndiq.

- Det här med attityd till sina kunder är en annan stor skillnad. Till och med när jag går in i min Traderabutik som jag betalar dyrt för att ha, så möts jag av massor av reklambanners. T.ex. vill något cypriotiskt företag lära mig handla med valutor och CFD:er. 20.000€ för investerade 100€ lockar de med i en banner. Där finns också ett Gibraltarregistrerat bolag som lockar med att jag kan vinna 100.000kr om jag spelar deras spel. Nigeriabrev är i modern tappning. För en sajt som Tradera, som varit enormt hårt ansatt av bedragare som genom åren lurat av tusentals människor mångmiljonbelopp är det ytterst uppseendeväckande att något sådant finns där.

- Ser man till personal och management så är det också en stor skillnad. Jag upplever Fyndiqs personal som mer kunnig och mycket mer hungriga än Traderas personal . Bara det att Fyndiq håller sig med en egen kundtjänst istället för en inhyrd sådan gör stor skillnad, och Fyndiq är inte en liten del av en stor amerikansk koncern med en enormt pyramidal organisation.

- Jag tror att de handlande kunderna uppskattar att kunna handla allt från en ansvarig säljare, med alldeles normala köpvillkor (till skillnad från vad man kan hitta hos rättshaverister på Tradera). Jag tror de uppskattar en fast frakt utan en massa strul med att räkna ut den. Jag tror de uppskattar att kunna välja hur många de skall köpa av varje sak och samla det i en kundkorg.

Allt är inte bra med Fyndiq, jag ser tre saker som kan förbättras:

- Att man skall ange ett mer eller mindre fiktivt ordinarie pris tror jag höjer garden hos många kunder och väcker deras misstänksamhet. Låt priserna tala för sig själv istället.

- Nya produkter visas alltid först, och jag tror att man kan vinna på att i varje kategori ha t.ex. 2 platser av de tio främsta för äldre grejer som slumpmässigt visas där, och kanske också två platser för de tio mest storsäljande sakerna som slumpas fram. 60% nytt, 20% storsäljare och 20% övrigt kan bli en bra mix.

- Grejer som inte säljer blir med tiden en stor ballast. Det kostar ju inget att ha dem ligga där i förhoppning att någon tillräckligt korkad kund en dag skall köpa just min grej som kostar 50% mer än alla andra. Kanske borde man bara ha ”rätt” att ha produkten ligga där 30, 60 eller 90 dagar. Har ingen då köpt en enda av den så åker den ut, eller så justerar man priset till något mer säljbart.

För den som idag säljer på Tradera tror jag att det kan vara bra att komplettera med Fyndiq. Jag tror att med den här takten kommer de att vara större än Tradera på att sälja nya saker till konsument, B2C, inom en inte alltför avlägsen framtid.

Jag kommer inte att överge Tradera, de genererar en bra försäljning trots sina fel och brister. Vanans makt är stor hos kunderna, och på Tradera har jag många stamkunder, och för all del många nya kunder också. Sedan finns ju chansen att Tradera nu när de känner konkurrensen börjar jobba lite hårdare igen. Det kan bli bra för oss handlare.

¶ Posted 05 maj 2012 † parvelito § Okategoriserade ‡ Comments (26) °

Veckans spaning – Teknikskiften kan skapa, eller ta bort, frihet

TV började sändas i Sverige 1956, och efter en trevande start med program nästan varje dag under 1957, bl.a. med programmet ”Kvitt eller Dubbelt”, så såldes det inför fotbolls-VM i Sverige 1958 massor av apparater. Nyhetsprogram som Aktuellt startade och allt fler hushåll började inse att det där med TV kommer vi inte undan. 1962 startade Hylands Hörna, och då om inte förr marscherade TV-apparaterna in i våra hem. Till viss del för att också begagnatmarknaden fått fart.

TV fascinerade, TV gjorde människor kända, TV förmedlade färska nyheter till rörliga bilder och TV styrde samtalet i samhället. Naturligtvis fick man hjälp av att vår del av världen ökade sin levnadsstandard enormt under den här tiden. Man hade råd med TV och tid att titta.

Det här brukar beskrivas som ett unikt paradigmskifte, men historien har sett det förr. 1842 infördes i Sverige allmän skola. Alla pojkar och flickor hade då rätt att gå till skolan och lära sig läsa, räkna och skriva. De fick undervisning i naturvetenskap och samhällsvetenskap. Det här var så länge sedan att de som var med då inte längre kan berätta, och det är så nära i tid att forskare tycker det är lite för banalt att hålla på med. Dessutom handlar det ju inte så mycket om de berömda män som vi idag kan se spåren av.

För min morfars farfar Per-Erik som föddes 1839 torde det dock ha betytt en del att han fick lära sig läsa och skriva. Det betydde att från att i generationer tillbaka ha varit drängar på bondgårdar och torp runt om på Södertörn utanför Stockholm, så kunde han visa att han dög något till, hur fattiga hans föräldrar än varit. Han kunde läsa bibeln själv, och tolka den efter eget tycke. Han visste att det fanns en värld utanför sin egen socken, och 1874 utvandrade han med sin familj till Salt Lake City, Utah i USA som mormoner. 1877 kom de tillbaka igen, köpte en bit mark och byggde upp gården Erikslund i närheten av Tyresta utanför Stockholm. Tyvärr finns inga byggnader kvar där längre, de har brann ned för 20 år sedan.

Förmågan att läsa och skriva skapade emigrationsvågen, den gjorde det möjligt att på ett helt annat sätt göra klassresor. Det lade grunden för de många frireligiösa samfunden och för de många svenska folkrörelserna. Den gjorde det möjligt att läsa tidningar, och många av dagens nyhetstidningar startade under andra halvan av 1800-talet när fler och fler kunde läsa. Sådant vi idag är stolta över och gärna framhäver som en del av det svenska kulturarvet.

Televisionens intåg var egentligen ett tråkigt tekniskt stickspår där någon annan kom att bestämma vad vi skulle tycka och se på. Viljan att göra det lite enklare för oss gjorde att vi accepterade att bli ”soffpotatisar” och ta emot det som visades. Sedan TV startades är det många insändare som skrivits om ”all skit” som visas på TV eller för den delen sänds i radion. Att göra något annat har många människor inte sett som ett alternativ.

Förrän nu då, kanske. Mobilt Internet håller på att riva de stora informationsmonopolen. Lyssnarna överger radion, de stora tidningarnas upplagor minskar år från år, och TV-tittandet minskar också, sakta men säkert. Inte för att vi konsumerar mindre media, utan för att vi diversifierar oss.

Med tjänster som Spotify kan Speedmetal-killen på bygget lyssna på sin musik samtidigt som den gamla lagbasen har Julio Iglesias och Christer Sjögren i sina öron. Nyheter plockar vi åt oss via våra smartphones på lunchrasten där vi kollar förstasidorna på tidningar, kollar surret på Facebook och tar del av det som ser intressant ut. TV har vi lärt oss att ta del av när vi vill, via Playtjänster på nätet. Samtidigt har tröskeln för att kunna publicera sina idéer och att saluföra dem utåt blivit nästan obefintlig. Aldrig har så många skrivit så mycket till andra att läsa och betrakta. Vi har upptäckt friheten att själva botanisera bland det vi är intresserade av.

Mobiliteten i det digitala samhället gör mediadeltagandet är mycket mer fritt än på länge. Det här får konsekvenser av olika slag.

Om man läser KIA-index så kan man där se hur Aftonbladets mobilsajt snart når 50% av stora Aftonbladets storlek. Det finns goda chanser för att deras mobilsajt under nästa år kommer att vara större än den traditionella, gjord för ”gammel-PC”. Det betyder att många ehandlare också kommer att få se att mobilanvändarna är i majoritet. Trodde någon detta för ett år sedan? Har ni ordnat med en mobilsajt?

Biblioteken står inför en spännande omdaning. Med läsplattor så blir behovet av böcker mycket mindre. Populära titlar kan dupliceras och lånas ut hur många gånger som helst, så länge biblioteken betalar sin ersättning till förläggarna. Det går alldeles utmärkt att distribuera inte bara skönlitteratur för vuxna, utan också facklitteratur, barnböcker och tidskrifter. Jag påstår inte att böcker kommer att försvinna, men jag är övertygad om att om fem år kommer svenska författare att få mer pengar i royalty från bibliotekens utlåning av digitala exemplar än från de sålda böckerna. Jag tror också att främst högskolorna kommer pressa på ordentligt för att studenterna skall kunna köpa/låna studielitteraturen i elektroniskt format istället för i bokform, eftersom det är ett bra sätt att göra det billigare, snabbare och mer rationellt. Köp inga aktier i boktryckerier, det är ingen framtidsbransch. Och biblioteken kommer lägga sina pengar mer på servrar än stora lokaler i citylägen.

Och kanske är det så att vi inte längre kommer att ha ett rum i våra hem där det primära är att vi skall kunna titta på TV. Kanske blir det istället som den gamla ”salen” som förr fanns i alla hem inkl torparstugorna. Ett rum med fina möbler där man bara går in i vid väldigt speciella tillfällen, när det skall vara speciellt som julmiddagen och familjehögtider. I mina förfäders hus fanns aldrig någon TV, men 40% av huset bestod av ”salen” dit man gick in blott några gånger om året. Där fanns soffan som trots att den stått där i 100 år såg bra mycket mer välbevarad ut än vad min egen fem år gamla soffa gör efter många fredagsmysningar framför TV:n med barnen. Där fanns stora skåpet där finservisen och det fina handvävda linnet med broderat monogram förvarades, där fanns det stora bordet där man satt på de fina klädda stolarna när det var dukat till fest.

Kanske kommer vi smita in där ibland med vår iPad för att bli lite upplysta, och beställa något fint från någon ehandel.

¶ Posted 27 april 2012 † parvelito § Okategoriserade ‡ Comments (5) °

Veckans spaning – Skapa ditt eget skräddarsydda varumärke

Jag har tillbringat ganska många timmar de senaste åren med att slita mitt hår över svenska leverantörer som gör lite som de vill. De förhandlar till sig agenturen för ett varumärke, men saluför sedan blott en liten del av deras sortiment. De har usel lagerhållning, de bryr sig inte så mycket om att meddela när större sortimentsförändringar sker, de höjer priserna lite som de vill och de är ofta allmänt ointresserade av att marknadsföra produkten.

Många grossister anser att ordet grossist och distributör är liktydigt med kung, kejsare och rent av Gud. Man får allra ödmjukast ansöka om att få bli kund där, godkänna villkor som innebär att när som helst kan grossisten strypa varuflödet av vilken som helst anledning och i övrigt acceptera deras tekniska lösningar, deras logistik, prissättning och rutiner för returer och marknadsföring. Och så den eviga frågan om att så många inte vill se sina saker på nätet. Jag förstår varför man har sin policy, men för den som läser vidare står det snart klart att globaliseringen gör det allt svårare att stå fast vid den uppfattningen.

När man väl fått sitt återförsäljaravtal, grejerna man vill ha har kommit hem och det är dags att börja sälja dem så finner man att det på många saker är usla marginaler. På prisjämförelsesajterna jämförs man sida vid sida, och det är ett jädra bevakande av kampanjer och vad andra gör istället för att kunna fokusera på sitt eget. Så fort man missat någon kampanj eller prisjustering så dör trafiken från prisjämförelsesajterna.

Lite sammanfattat så kommer den som vill ha en mindre verksamhet förmodligen aldrig att kunna försörja sig särskilt bra genom att sälja andras saker. Så jag har bestämt mig för att sluta ta all denna skit de häller över mig, och hoppa över grossister och andras varumärken.

Lösningen är egen import, och egna varumärken.

Det finns många fördelar med egna varumärken. Jag kan själv bestämma över vilken attityd och profil varumärket skall ha. Jag kan bestämma vilket omfång på utbudet märket skall ha, jag kan ge produkterna ehandlarvänliga förpackningar med etiketter och bruksanvisningar på svenska eller vilket språk man vill beroende på destinationsland. Det går att baka in en köpupplevelse som harmoniserar med kundens förväntningar.

Naturligtvis är inte mina egna varumärken lika kända som t.ex. CocaCola, Google, Lego eller Sony. Däremot har kunden fått en vara som skiljer sig från noname/whitelabel eller kanske något som är fullt av kinesiska tecken i en neonrosa papperskartong, som fallet ofta är när man köper varor som importerats direkt från Kina. Det viktgaste av allt är kanske att när köparen av denna vara skall svara på frågan från vänner och bekanta om var de köpt den där, så finns den bara att hitta på ett enda ställe.

Det här är inte så svårt som man kan tro.

Det finns massor av kinesiska leverantörer som just nu gärna säljer till dig i lagom stora kvantiteter. Fraktpriserna är relativt låga, i synnerhet med båt. Men även mindre saker som skickats med flygfrakt eller flygpost har högst rimliga fraktkostnader. Inte sällan kostar paket på 3kg mindre att skicka från Hongkong till Sverige än vad det kostar att skicka inom Sverige, och det kommer till Postens utlämningsställe i vår by och hanteras av samma personal.

Naturligtvis innebär paketerandet en arbetsinsats som tillsammans med förpackningar och etiketter medför en kostnad. Hela det lägre inköpspriset är inte vinst. Att importera innebär också att man binder mer pengar i lager eftersom inköpen ofta är större, det går åt större utrymmen och ledtiderna från beställning till leverans kan bli längre. Man blir också ansvarig för varor och förpackningar man tar in och att återvinningsavgifter och miljöavgifter betalas för dessa utöver det produktansvar man har. När jag räknar ut ekvationen mellan fördelar och nackdelar så överväger fördelarna. Därför kommer det kommande året att fokusera mer på egna varumärken.

Det är många som importerar idag, men det stannar ofta vid importen. Man är ointresserad av att produkten skall ha ett varumärke och symbolisera något, utan försöker istället marknadsföra sitt företagsnamn med logotypförsedd tejp, SEO-texter på hemsidan och Adwords hos Google. Däremot missar man att sätta sitt namn på de produkter som kunden använder dagligen, och som kundens omgivning ser.

Några snabba exempel bland ehandlare jag känner och som importerar en del:
Jag tror att Joel skulle sälja flera maskeradkostymer om alla som såldes hade en etikett på kragens insida som berättade att den kom från Partykungen.
Jag tror att Dan skulle sälja fler prylar varje rolig pryl som han sålt och som står på skrivbord runt om i Sverige hade en etikett på undersidan som berättade att den var köpt på Roliga Prylar.
Jag tror att Majsan skulle sälja fler sexiga underkläder om varje utstyrsel hon sålt hade haft en etikett som berättade att den var såld av Majsans.
Jag tror att Rikard skulle sälja fler toner om det stod på tonerkassetterna att de var köpta från Tonerlagret.

Det finns gott om exempel på svenska företag som lyckats bra med egna varumärken. IKEA, H&M och Biltema kanske är bekanta för någon? Kappahl, Lindex och Dressmann gör likadant. I livsmedelsaffärerna ståtar ICA, Coop, Axfood och Lidl med mängder av egna varumärken. Varför inte göra att avtryck på historien och se till att ditt varumärke syns också?

¶ Posted 13 april 2012 † parvelito § Okategoriserade ‡ Comments (8) °

Veckans spaning – det är få saker som är huggna i sten

Läser lite i lokala tidningen på nätet. I Bollnäs är man upprörd över att ett flertal skolor skall läggas ned. Minskat elevantal gör att den kritiska punkten för när det går att ha en skola minskar. Barnen får någon timmes längre dagar på bussen. Föräldrarna ser sina bensinnotor stiga i höjden, för de vet att det blir mycket hämtande och lämnande…

I Hudiksvall kommer kyrkan att be en bön för att inte Trafikverket skall riva upp asfaltsbeläggningen på vägen mellan Svågadalen och Ljusdal. De har redan börjat riva upp den, så om Gud skall höra bön är det bråttom. Enligt Trafikverket är det billigare att underhålla en grusväg än en asfaltsväg, och det är ju så få som åker där. De som faktiskt bor där knarkar nu Blockets bilmarknad på jakt efter fyrhjulsdrivet.

I Ljusdal upprörs man över att Swedbank tänker sluta med kontanthantering på sitt kontor. Vad skall man då ha en bank till undrar ortborna i beska kommentarer till nyheten.

I Nordanstigs kommun (hur många visste ens att det fanns en sådan kommun?) är man bekymrad över den nya E4:an som skall rustas upp. Trafikverket vill inte bygga en fyrfilig väg om inte kommunen ställer upp med 60 miljoner kronor. Hela kommunen har 9500 invånare, så vi talar om stora pengar.

I Ovanåkers kommun (kände ni till den då?) är det också skolbråk. Två högstadieskolor skall bli en, och precis som i Bollnäs känner många föräldrar doften av nitlott över att deras barn skall gå i skolan långt iväg. Det är ingen lång kö av riskkapitalbolag som vill driva små skolor på landsbygden, om någon trodde det.

I Söderhamn är det strid om vindkraftverkens placering. Eftersom vi efter Barsebäcks stängning har elbrist i södra Sverige så skall vi bygga ut vindkraften. Eftersom få i södra Sverige vill ha snurrorna på sin tomt så vill man bygga i norra Sverige. Människorna här känner att de har i stort sett bara utsikten över en orörd natur kvar att glädjas över, som nu skall prydas av stora vindsnurror. Klart de protesterar, för en vindkraftssnurra ger inga jobb eller lokala intäkter.

I hela länet kokar det efter rovdjursutredningens resultat som fastslog att vi skall ha 450 vargar i Sverige. Vargarna finns idag på ett område som motsvarar ungefär 15-20% av Sveriges yta, företrädesvis i södra Norrland och norra Svealand. Längre norröver får de inte vara eftersom samernas renar är fredade, och längre söderut trivs vargen inte eftersom det är för mycket människor, trafik och viltstängsel där.

Vargen var i det närmaste utrotad från Sverige från 1950-talet och fram till runt år 2000 då den började etablera sig igen. Under tiden byggde man upp stora livskraftiga stammar vilt i skogen, främst älg och rådjur som tålde en rejäl avskjutning. Det gav kött i frysboxen, och jagade man inte själv kunde man tjäna pengar på att arrendera ut sin jaktmark eller glädjas åt de många jägare som kom på besök och behövde mat, husrum, bensin till sina bilar och vad nu jaktturister behöver. Det är många som ser livet bli sämre när vargen tar merparten av överskottet från viltstammen.

Förutom vargfrågan så är det här nyheter som mycket sällan får utrymme i riksmedia. Istället matas befolkningen i hela landet av problemen med att bygga om en korsning i Stockholm (Slussen), om kriminaliteten i Malmö och mutkulturen i Göteborg.

Vad har då det här med Ehandel att göra, är en berättigad fråga. Jo, med det här vill jag berätta att det som anses vara en allmänt spridd sanning inte behöver vara en sanning för alla. Det som står på agendan för dig och många andra behöver inte stå på agendan för alla. Det här är viktigt när man talar om t.ex. SEO, design, affärsmodeller eller plattformar. Alla gör inte likadant, alla tycker inte likadant och alla upplever inte allt likadant. Och innan man ger sig på något revolutionerande bör man ta reda på vad sina kunder och kundgrupper verkligen tycker och tänker.

Glad påsk till er som firar den, och trevlig helg till er övriga.

¶ Posted 05 april 2012 † parvelito § Okategoriserade ‡ Comments (0) °

Veckans spaning – Om den bitterljuva karamellen lågpris

Så fort man nämner ordet lågpris så börjar många oroligt skruva på sig, nästan garanterat suckar någon alldeles övertydligt högt och inte sällan exploderar någon i en tirad av ord som går ut på att något så simpelt som lågpris är för amatörer, det vägrar man befatta sig med. Man måste kunna ta betalt. Aversionen kommer från vetskapen om att lågpris kräver att man är effektiv och jobbar hårt. Det är ju inte alltid så roligt.

Kikar vi ut i världen så har lågprisstrategier däremot lyckats rätt så bra. De har de senaste 30 åren ökat sina marknadsandelar betydligt snabbare än marknaden som helhet har växt, både i världen och i Sverige. Titta i vilket svenskt handelsområde av dignitet som helst så brukar det finnas ett IKEA i mitten som säljer möbler, ”lull-lull” och mat billigt. Sedan brukar man där hitta några elektronikkedjor som basunerar ut sina lägsta-pris-garanti, några varuhus som säljer lite av varje till lågt pris, typ Jula, Rusta & Ö&B, kanske Jysk som inriktar sig på lågpris och så Biltema som pressar priserna på bilgrejer och en hel del annat.

Matbutikerna slåss om att verka billigast och bombarderar oss dagligen med nya extrapriser. Alla som någon gång sett ett priskrig på bensin i en stad vet att 20 öre extra rabatt per liter (runt 1,3% eller 10kr för en tank på 50 liter) får folk att ställa sig i kö för att tanka. Att sälja med priset som vapen är det absolut mest effektiva vi känner till.

Lågpris handlar inte bara om prislappen, ofta hänger det samman med vissa sätt att sälja produkterna och ställer ofta krav på kunden att bidra med något. Några milstolpar för när det startade är Henry Ford och T-forden som började byggas 1908. Enkel konstruktion som tillverkades på löpande band satte världen på hjul med ett lågt pris. 250 dollar var priset när det var som lägst, vilket motsvarar ungefär 2500 dollar idag. En snabb och enkel produktion med så få moment som möjligt, och där produktionsenheterna inte behöver stå still några längre stunder är en grund för lågpris.

Nästa stora milstolpe var funktionalismen. Det nakna och avskalade där perspektiv och proportioner istället fick utgöra en slags intelligent skönhet. Att våga skala av var en viktig lärdom för att kunna sänka kostnaderna och massfabricera. En enkel produkt där man skalat av sådant som tar tid eller kostar pengar. Få unga människor vet hur man krusar ett örngottsband och kamning av mattfransarna tillhör inte veckostädningsschemat heller. Vi har rationaliserat bort det och örngotten har inga band att knyta längre, och de flesta mattor saknar fransar.

En tredje milstolpe var snabbköpen. Idag reflekterar vi inte så mycket över det ordet, men när det kom så var det för att man där gått ifrån manuell betjäning i stil med gammal lanthandel till att man själv fick gå runt och plocka ned sina varor i en korg. Konsumenten får hjälpa till lite och köra till stormarknaden, montera möblerna själv, packa sina påsar med matvaror själv. Till och med på Systembolaget är det numera självplock á la snabbköpsmodell. Så var det inte när jag jobbade där 1988.

Det finns naturligtvis andra saker som också hjälpt till att utveckla effektiviteten vid köp. Enhetliga mått på pallar för transporter och streckkoder är typiska sådana saker som hjälpt till vid sidan av att vi kunnat flytta produktion av varor till länder med lägre kostnadsläge.

Det finns en del experiment just nu om hur man kan göra saker billigare. De flesta stormarknader låter numera kunderna själva läsa av streckkoderna medan de handlar och drar sedan bara kortet när de checkar ut. Inom ehandeln experimenterar vi mycket för att se vad som fungerar och inte. Vi har kommit en bra bit från Letsbuyits julgranar för 39kr som levererades efter jul till idag, och vill säkert en bit till.

I princip alla människor köper lågpris i en eller annan form, även om det är populärt att förneka det. Frågar du t.ex. 100 människor vilket vin de brukar köpa är det ytterst få som svarar ”Castillo de Gredos”, men det är billigast på Systembolaget och säljer mest. Själv har jag gjort en koll på vilka postnummer mina kunder har i olika segment. Generellt är storstäderna underrepresenterade bland mina kunder, men på de varor där jag är billigast på Prisjakt dyker postnummer som börjar med 11 upp som en storköpare (11 = Stockholms innerstad). Det är ju inte så gott om lågprisaffärer inne i Stockholms city så kanske är det anledningen.

Alla vill inte spela i lågprisligan, och en del gör säkert rätt i det. Jag tror inte att verkliga prestigemärken som Ferrari, Armani och Gucci skulle bli så lyckade om de försökte sig på lågpris. En del vägrar dock mest för att de inte orkar jobba lite hårdare eller bli mer effektiva. De skall definitivt se upp, för om någon kommer på något smart sätt at sälja motsvarande saker billigare, så kommer deras marknadsandelar att krympa ihop och försvinna.

¶ Posted 30 mars 2012 † parvelito § Okategoriserade ‡ Comments (13) °

Veckans spaning – I ett lite större perspektiv

Ehandeln ångar på och blir större och hetare för varje dag som går. Flera av världens största företag är byggda kring Internet, och för varje år så kommer det nya internetdrivna företag och petar ned gamla företag från storlekspyramidens topp. Fast inte så mycket i Sverige. Även om ehandeln och digitala företag är heta i Sverige, så är de hetare i många andra länder. Varför då?

Här handlar vi på ICA, H&M och IKEA. Kommunerna slåss om att få de största köpcentrumen med de mest populära varuhusen till sig. Man är beredd att satsa hundratals miljoner av skattemedel för att få ett IKEA-varuhus, och 25 miljoner för en H&M-butik är peanuts för kommunpolitikerna. Billiga varor producerade utomlands är melodin.

I Sverige jobbar riktiga arbetare Volvo, SKF, Atlas Copco eller liknande företag. Bland det finaste man kan vara i Sverige idag är industriarbetare. Men industrin sysselsätter allt färre människor, eftersom den behöver bli mer och mer effektiv och istället automatiserar processerna. Det har gjort att ungdomsarbetslösheten är hög. I det läget tycker regeringen att vi skall sänka lönerna i en massa serviceyrken så att de kan städa åt någon som har råd med subventionerade hushållstjänster eller så får de väl steka hamburgare.

Tänk om det finaste man kunde vara i Sverige idag skulle vara ehandlare? Tänk om regeringen istället för att gödsla med pengar på coacher och knasiga subventioner på jobb som inte gör nationen rikare skulle börja satsa på sådant som gör Sverige rikare. Tänk om vi skulle få en satsning på internationell ehandel! Tänk om det hade samma närmast religiösa status som att privatisera den offentliga sektorn. Tänk om det var OK att slumpa bort lite av det allmännas tillgångar till ett bolag som vill göra något nytt som drar in pengar till Sverige, istället för att ge bort det till dem som vill flytta välfärdspengarna utomlands.

Tänk om regeringen sade till Posten att det är OK om de inte klarar sina avkastningskrav, bara de ser till att svenska ehandlare har världens bästa villkor när de vill exportera sina produkter ut i världen. Svensk design och formgivning, svensk kvalitet, svensk kultur & svenska värderingar. Det skulle kunna skapa massor med jobb.

I vårt land bor det människor från jordens alla möjliga hörn. Vi har unika kunskaper om människors språk och kultur. Vi har en bred IT-mognad, ett bra och öppet utbildningssystem, gott om energi och yta, kommunikationer med hela världen, goda diplomatiska relationer med många länder och vi är en öppen demokrati som brukar kandidera till titeln världens mest jämställda land. Istället för subventionerade lökhackare på amerikanskägda snabbmatsrestauranger är det kanaler ut i världen för digitala revolutionärer vi behöver med en sådan CV.

Bloggtjänster, ehandelsplattformar, varor, betalningssystem, förmedlingstjänster. Listan kan göras lång på saker som kommer bli stort i hela världen och som kommer dra in enorma summor pengar de kommande 50-100 åren. Den välfärd vi har idag är byggd på basindustrins framgångar efter andra världskriget och hur vi sedan klarat av att internationalisera den. Framtidens välfärd kommer att byggas från vad vi kan tjäna på digital industri. Det är jättekul att läsa om nya gruvjobb i Pajala och Grängesberg, men det hjälper föga alla de unga från områden som Brandbergen, Bergsjön och Rosengård som behöver ha jobb.

Kära politiker, 2014 är det val igen. Jag är övertygad om att den som vinner det valet är den som kan ge de unga ett trovärdigt löfte om intressanta arbeten där främmande språk är en merit istället för en belastning. Arbeten som drar in pengar till vår välfärd därför att man kommer att vara bäst i världen. Ska vi säga så?

¶ Posted 23 mars 2012 † parvelito § Okategoriserade ‡ Comments (7) °

Veckans spaning – Det är vår

Det här är nog den kortaste spaningen någonsin, men det är så att det är vår. Solen skiner på en massa ställen i Sverige, även i Hälsingland. Fåglarna kvittrar, bäcken porlar och isen råmar.

Sitt inte inne och läs en massa, det kan man göra när det inte är vårsol ute. Gå istället ut och få lite välbehövlig vårsol på dig. Det kommer göra dig gott, det kommer därmed göra att du blir mer kreativ och orkar mer, vilket på sikt är bra för din ehandel. Och det är kul om vi är pigga och fräscha i skallen på onsdag när det är #Emeet.

Trevlig helg

¶ Posted 16 mars 2012 † parvelito § Okategoriserade ‡ Comments (7) °

Veckans spaning – Konsumtionssamhällets mekanismer

Sverige 1942. Ransoneringen är hård efter flera års krig i vår omvärld och missväxt i Sverige två år i rad. 150g kött (nöt eller fläsk), 30 gram ost, 1kg mjöl inkl bröd och 20 gram kaffe, per person och vecka. 8 ägg i månaden. Matfett, socker, potatis, fisk & mjölk hade däremot mindre stränga ransoneringar, eller inga alls. Sådant som apelsiner, ananas eller bananer fanns inte att få tag på, och det ransonerades också hårt med tobak, bensin, tvättmedel och inte minst kläder och skor. En kostym per två år, ett par skor per 18 månader var tilldelningen. Ransoneringarna lättades gradvis efter kriget, den sista försvann 1951 då tillgången på varor och världsmarknaden stabiliserat sig så att man åter kunde låta det vara business as usual.

Att tänka sig en sådan ransonering idag är svårt. En titt på några receptsajter visar att merparten av recepten innehåller mängder av sådant som man i kristider förmodligen inte kan få tag på alls. Och en egen inventering av kokerikunskaperna ger inte så himla många kulinariska tips heller. Jag tror ärligt talat att många människor som lever idag hade farit väldigt illa om de skulle uppfinna en tidsmaskin och färdats 70 år tillbaka i tiden. Och hade man 1942 stått och försökt förklara för folk hur Sverige skulle se ut 2012 hade en enkel till Beckomberga för omfattande lobotomi och kastrering varit en rätt så självklar åtgärd.

På ett par generationer har vårt beteende helt förändrats. Det borde vara omöjligt för en människa som är ett djur och har utvecklats genom tiotusentals generationer. Det är det också. Trots vårt moderna samhälle är vi ungefär samma människor som gick på jordklotet för 500 år sedan, eller rent av 1000 år sedan, även om våra förutsättningar förändrats.

Hela vårt köpbeteende bygger t.ex. på att det genom människans utveckling varit mer förmånligt att samla på sig saker, och se till att byta ut sämre saker mot bättre så fort tillfälle gavs. De som har gjort så har genom åren fått flest avkommor som överlevt och tagit med sig det beteendet vidare. Med de mekanismerna har marknadsförarna och smarta affärsutvecklare gjort resten.

Snabbmatsrestaurangerna triggar vårt genetiska arv att söka födan där man kan få den snabbt och enkelt. Livsmedelsbutikerna tilltalar vårt beteende att ha fyllda förråd (kyl, frys & skafferi) med det som vi tycker om. Och i det stora utbudet av varor stoppar vi glatt ned våra egna favoriter som vi tycker ger oss bäst prestanda för det pris vi är beredda att betala. Ett pris är inte bara pengar. Pengar har förvisso funnits länge, men gemene man har inte använt dem så mycket mer än de senaste århundradena. Istället har vi lärt oss att värdera arbetsinsats mot nytta. Det är därför vi kollar priset på det vi vill köpa, men om arbetsinsatsen för att handla lite billigare känns större än besparingen så handlar vi där det är enklast. Det här styr våra gener, hur gärna vi än tror att det är medvetna val.

Inom modehandeln så finns det två behov att bejaka. Dels den rent praktiska att ha kläder som håller oss varma och torra på vintern och svala på sommaren, dels den som handlar om att attrahera det motsatta könet så att tycke uppstår och fortplantning sker. Fortplantning är en mycket djupt nedärvd instinkt som marknadsförarna spelar på när de låter sex sälja allt från glasspinnar till bilar och båtar.

Hit hör också att ta hand om sin avkomma, och det är en lite läskig drift hos oss människor när marknadsförare börjar leka med den. Barnen är vår allra dyrbaraste tillgång, det viktigaste vi har och att inte kunna ta hand om och föda upp barnen är att misslyckas. Så är vi programmerade, vare sig vi vill eller inte, och det vet tyvärr marknadsföringsproffsen om.

Människan är också ett flockdjur. Vi gillar generellt sett att umgås med andra människor. Det var en av anledningarna till att kyrkan och religionen blev en sådan viktig institution. Egentligen var man väl inte så intresserad av prästens malande från predikstolen, men att träffa andra människor och vara en del av gemenskapen var viktig. Det är också därför torghandel, gågator och senare gallerior fungerat bra i shoppingsammanhang.

När datorer började komma på 1970-talet så var många människor rädda. Skulle våra arbetsplatser med social samvaro förvandlas till gråa tråkiga tekniska miljöer där man är ensam människa bland en massa maskiner vi inte kan kommunicera med. Men när sedan Internet kom, och vi kunde börja kommunicera med mail, chat och forum så tog de breda folklagren tekniken till sig. Flockbeteendet är starkt.

De här enkla genetiskt nedärvda instinkterna är distanshandeln duktig på att använda. Tar man t.ex. ett sådant här kuponghäfte som kommer i brevlådan ibland, med olika postorderföretag som vill få dig att handla, så ser vi en provkarta på hur de försöker tala till vårt genetiska arv. Genom att samla, byta upp oss, skaffa saker snabbt, enkelt och billigt, ta hand om oss och göra oss sexiga så talar annonserna hela tiden till vårt undermedvetna. Sedan ser de till att häftet är fullt av bilder på människor som vill få oss att känna gemenskap i all vår ensamhet. Det är tur att vi människor utrustats med förnuft, annars skulle pianokurserna och tomteporslinet ta alldeles för stor plats.

Summan av kardemumman: Visa att du har massor av bra saker som dina kunder behöver, saker som det är värt att uppgradera till. Visa att det är snabbt och smidigt att beställa, att det kräver minimalt av insatser. Visa att dina saker ger kunderna sex appeal, att det ger kundens barn bättre möjligheter. Visa att den som handlar hos dig är en del av en större gemenskap och aldrig är ensam.

¶ Posted 09 mars 2012 † parvelito § Okategoriserade ‡ Comments (0) °

Veckans spaning – om framtidens betalsätt

Låt oss för ett ögonblick förflytta oss tillbaka till mitten av 1970-talet. Olof Palme är statsminister, Gunnar Sträng är finansminister. På vägarna är det mest moderna man kan köra den nya Volvo 240 eller en SAAB 99. Japanska bilar finns det inte många av. Sverige är ett rikt land och var tredje månad betalas det ut barnbidrag till barnfamiljerna. Den 18:e var datumet på den tiden och barnbidraget betalades ut med en avi som man skulle gå till Posten och lösa ut, att få det insatt på kontot direkt gick inte för sig på den tiden.

Hos familjen Bergkvist fanns det tre barn som bodde i en hyrestrea i ett miljonprogramsområde. Husen var då relativt nybyggda, och vanliga svenska barnfamiljer bodde så då. Mammorna var hemmafruar eller hade ett litet deltidsjobb, även om det började bli mer vanligt också med förvärvsarbetande kvinnor på heltid. Det bodde i princip en barnfamilj i varje lägenhet där i den långa huskroppen, så när det var barnbidrag var det väldigt många avier med posten. Brevbäraren började alltid dela ut posten borta vid 75:an, och betade sedan av huskroppen fram till nummer 7 som var det lägsta numret. Så också den 18:e. Så fort brevbäraren syntes till så började mammorna i huset att ringa till varandra och berätta, och många stod färdiga i dörren att ta emot avin och storma ned till stadens postkontor.

Vad var det då man hade så bråttom till? Jo, i god tid före barnbidraget brukade postorderföretag som Ellos, Josefssons, Haléns och många andra skicka ut sina kataloger med varor. Där ur beställdes det sedan på en blankett som skickades in med posten. Portot var betalt, för företagen föredrog om folk skickade in sina blanketter istället för att ringa. Att ringa var dyrt, i synnerhet om det var rikssamtal. Dagarna innan barnbidragsavin anlände så kom postförskottsavin från postorderföretaget. Det var så man betalade då. Och det var den alla hade så bråttom att hämta ut (och så kanske ha möjlighet att ta en runda på stan till Domus och Tempo för att shoppa lite eller bara prata strunt med alla andra som var på stan i samma ärende).

Efterföljande lördag var det storhandling på stormarknaden. Hela familjen inkl far i huset travade iväg för att handla sådant som kunde behövas. Vi barn var väl mest intresserade av godisdisken där man kunde köpa Riff tuggummi, Rigi chokladkaka eller Kalle Kulas tablettask. Till stormarknaden gick vi, liksom de flesta andra barnfamiljer, för där var det ”billigt”, de hade lite av varje och så fick man återbäring om man sparade sina kvitton och skickade in dem en gång om året. Vi hade en mässingsfärgad plåtburk med hemskt trögt lock som stod på översta hyllan i skåpet med alla andra viktiga saker. Stormarknadskvittona var uppenbarligen viktiga. Det var den tidens kundklubb och lojalitetsprogram.

Man betalade kontant, med pengar som tagits ut på banken. Riktigt snobbiga människor som skulle vara lite finare än alla andra stod och viftade med checkhäftet och försökte förtvivlat skriva så smått att tvåhundrasjuttiofem kronor skulle få plats på den lilla raden där beloppet skulle skrivas med bokstäver. (Det finns de som påstår att checkar dog som betalmedel när inflationen gjort att man skulle få plats med ettusentvåhundrasjuttiofem kronor på den lilla raden). Sedan så skulle legget fram för att kassörskan skulle skriva av siffrorna. Hela kön bakom suckade när checkhäftet åkte fram.

I sällsynta fall betalade någon med kort. Det var ungefär som om det knallat in en utomjording i affären. Då skulle kassörskan kontrollera i en spärrlista att kortet inte var spärrat. Vilken lista som var den senaste, och vem som hade den kunde ta sin lilla tid att reda ut. Därefter skulle man ha en blank slip och så den speciella makapären som pressade in ett avtryck av kortet på slippen, som skulle undertecknas och vidimeras med legitimation. Inte ens i Brezjnevs Sovjet hade man kunnat komma på ett så omständligt sätt att betala.

Låt oss hoppa fram i tiden. Hur det ser ut idag vet vi ju alla. Vi har blivit mycket mer duktiga på att skapa rationella och snabba flöden. För bankerna spelar det inte så stor roll vems konto pengarna sitter på, så länge de finns i banken. För en handlare spelar det däremot stor roll att pengarna kommer till deras konto så snabbt som möjligt, för det binder mindre av varan kapital. Att kassapersonalen kan jobba snabbt bäddar också för effektivitet.

Ehandel handlar mycket om att göra saker ännu mer effektivt än man kan göra ute i vanliga butiker, på ett eller annat sätt. Jag kan känna ibland att de betalningslösningarna vi har idag inte riktigt har hängt med. Det är många kockar inblandade, och man talar mer om säkerhet och kundens val än effektivitet.

Om vi hoppar fram ett decennium i tiden så är jag övertygad om att det hänt grejer. Jag ser bankerna som vinnare. Bankerna har då skapat programvaror som gör att deras kort kan användas smidigt i mobilen, läsplattan eller datorn utan att man behöver knappa in alla kortnummer. Har du loggat in på din enhet (kanske med fingeravtryck) så har du access. Bankerna har också sett till att erbjuda samlad månadsfaktura på sina inköp, och avbetalning. Ehandlarna kommer gilla det här, för det minskar tiden som man måste vänta på sina pengar. Kunderna gillar det här, för det bevarar deras integritet mera. Hur de vill betala är en sak mellan dem och banken, inte mellan dem, ehandlaren, ehandlarens servicepartner och banken. Det blir enklare att ha koll på ekonomin.

Inte heller behöver man göda kreditupplysningsföretag eller olika factoringbolag, och det känns som om även betalväxlarna på sikt hänger lite löst. Vi kommer närmare den optimala shoppingen. Jag vill ha den där, jag beställer med ett par knapptryckningar och i morgon är den hos mig.

Det finns en vinnare till. Paypal är idag mycket duktiga på internationella betalningar, och jag tror att de kommer behålla det försprånget även när internationell handel tar fart på allvar. De är inte billigast, men utan konkurrens behöver man inte vara det.

¶ Posted 02 mars 2012 † parvelito § Okategoriserade ‡ Comments (9) °