Bernts Blogg om E-handel

Kina är sedan något decennium tillbaka det helt ledande tillverkningslandet för en rad olika produkter. Trots att det är en kommunistdiktatur, trots att man bryter mot de mänskliga rättigheterna, trots att korruptionen frodas, trots att man inte drar sig för att stötta andra obskyra diktaturer i världen så har man blivit nummer ett.

Grunden för det hela är en stor befolkning som har kunnat arbeta för ett lågt pris. Till skillnad från många andra fattiga länder så kunde kinesiska folket räkna, läsa och skriva, och hade grundläggande kunskaper i många andra ämnen. I det maoistiska Kina har utbildning varit viktigt, samtidigt som det varit ett medel för att föra ut ”sin” version om hur samhället fungerar.

De kinesiska ledarna har sedan sett utvecklingen i Japan, på Taiwan, i Hongkong och Macau, i Singapore och Malaysia. De insåg att om de skall sitta kvar måste den ekonomiska utvecklingen i Kina ta fart. 1978 initierade dåvarande ledaren Deng Xioping reformer som inte bara gjorde det möjligt att starta företag, man uppmuntrade dessutom människor att göra så. Därefter har de kinesiska ledarna jobbat hårt med att förse näringslivet med kapital, energi, arbetskraft och infrastruktur.

När man gör affärer med Kina finns det fyra olika nivåer på företagen man kan göra affärer med.
Störst är de enorma OEM-tillverkarna som tillverkar t.ex. Apples produkter. De har hundratusentals anställda och skulle ett sådant företag finnas i Sverige skulle det garanterat ha flest anställda av alla företag i Sverige.

Nivån under består av tillverkare som är lite mindre, kanske några tusen anställda, men som inte vill sälja något mindre än en hel container med produkter till dig, och bara om du lovar att köpa en till snart.

Sedan kommer en nivå som kan vara både små tillverkare och tradingbolag, inte sällan en kombination av dem. De vill också gärna ha volymer, men det går i alla fall att diskutera med dem om att köpa några pallar istället för en hel container.

Längst ned hittar vi de små tradingföretagen som är mest lika våra traditionella grossister så som vi känner dem. Det är de två senare kategorierna mindre svenska ehandlare oftast har att göra med.

En av dem som jobbar på ett tradingföretag som jag gör affärer med är Ming, en tjej på 23 år som tog sig tid att berätta lite om hur hennes arbete är.

”Eftersom kvinnor läser mer språk i skolan än männen (som läser tekniska ämnen) så är det många kvinnor som jobbar med exportsäljandet. Vi jobbar ungefär 12 timmar per dag måndag till fredag, och så blir det ofta halv arbetsdag på helgerna med att skriva offerter och hålla sig uppdaterad med våra nyheter. En bra exportsäljare med ett par års erfarenhet tjänar ungefär motsvarande SEK5.000 i månaden, vilket är dubbelt så mycket som en fabriksarbetare. Det blir allt vanligare med provisioner och då kan en duktig säljare en bra månad tjäna motsvarande SEK15-20.000 om de jobbar hårt.

Det är ett stort problem med tidszonerna, och oftast har man tre säljteam på varje företag. Ett för Europa och Afrika, ett för Kina och övriga Asien samt ett för Nord- och Sydamerika. Sedan anpassar man sin arbetstid efter deras tidszoner. Jag som jobbar mot Europa och Afrika är på kontoret väldigt sent på kvällarna. På sommaren ligger vi 5-7 timmar före Europa och på vintern 6-8 timmar före. Det betyder att när klockan är 15:00 i London på vintern så är klockan 23:00 hos mig. Små företag har inte råd med så många säljare, utan där får som regel ägaren arbeta nästan dygnet runt. Det här företaget har totalt 8 säljare och gör regelbundet affärer med kunder i c:a 150 olika länder. Internet finns nästan överallt och är det som länkar ihop oss med kunden.

Det är svårt att ha koll på alla regler och standarder som gäller i de olika länderna, man får lita på att den som beställer har koll på vad som gäller och kan berätta. Regler som omfattar många människor kan vi, som EU, USA, Japan, Kina och Indien. Men mindre länder är det svårt att veta om de har lagar som skiljer sig från de stora ländernas bestämmelser.

Den kinesiska valutan är hårt knuten till den amerikanska dollarns värde, och därför görs i princip alla affärer i USD. Det här med betalningar är inte alltid så enkelt. I vissa länder i t.ex. Asien, Afrika och Sydamerika är banksystemet inte så utbyggt, och deras valutor är inte alltid växlingsbara, så där är man hänvisad till dyra betaltjänster som t.ex. Western Union. Ett annat problem är länder som råkar i krig eller råkar ut för naturkatastrofer. Vi är förskräckta över att se bilder från konflikter i t.ex. Libyen och Syrien där vi bara kan hoppas att våra kunder som vi lärt känna skall överleva tillsammans med sin familj.

En nyckel till framgången är logistiken och inte minst transportföretagen. Expressföretagen är olika bra i olika världsdelar, men det finns som regel alltid något företag som kan nå ett land med gods inom 48 timmar om det är bråttom. Sedan beror det på landets tulladministration och hur infrastrukturen ser ut.

Det som många kinesiska företag talar om nu är att ha kontor i varje världsdel och därigenom lättare kunna fånga upp trender, och mer aktivt kunna bearbeta viktiga större återförsäljare och skriva kontrakt med dem. Vi ser hur man t.ex. i Europa kan flyga mellan länderna mycket billigt och utan problem besöka en kund i ett land och sedan flyga tillbaka samma dag. Är man baserad i Kina är det väldigt lång flygtid och mycket dyrt att resa till en kund.

Fler och fler ber också om hjälp med att förse sina produkter med ett varumärke, men det är svårt att få betalt för det arbetet. Kunder i länder där arbetskraft är dyrt har inga problem att betala för arbetet vi gör, men i många länder är arbetskraften lika billig eller billigare än i Kina, och de gör hellre jobbet själva. Vi behöver bli mer duktiga på att förstå till vilka länder man kan sälja vilka tjänster .”

Jag är som svensk ehandlare mer och mer säker på att grossister kommer få det allt svårare att hävda sina marginaler och till och med sin existens när svenska företag gör mer och mer affärer direkt med Kina och om de dessutom etablerar säljkontor här i Europa så blir det motigt. Jag tror också att mellanstora varumärken som inte känns helt oumbärliga för folket riskerar att försvinna i bruset av alla egna små varumärken som håller på att lanseras.