Visa ett inlägg
  #17 (permalink)  
Gammal 2011-02-27, 00:06
Parvelitos avatar
Parvelito Parvelito är inte uppkopplad
Inventarie på Ehandel.se
N/A
Parvelito AB
 
Reg.datum: apr 2009
Inlägg: 4 596
Parvelito has a spectacular aura aboutParvelito has a spectacular aura aboutParvelito has a spectacular aura about
Standard

Jag är en man som enligt elaka gliringar från närstående under året kommer att uppnå den hemskt vilseledande gubbåldern 40 i år. Man blir inte alls gubbe då, det är bara som man tror när man är 20.

Men låt oss börja från början. Jag hade väldigt lätt för mig i skolan om man undantar ämnet gymnastik. På 1980-talet skulle man bli yuppie, och för att bli det var ekonomisk linje en bra väg att gå på gymnasiet. Efter några månader där insåg jag att där lärde jag mig inget jag inte redan visste och definitivt inget med ekonomi. Så jag hoppade av skolan trots betyg en bra bit över medel.

Mitt första jobb blev tre veckor senare som lagerarbetare på Systembolaget i Oxelösund, staden där jag är uppväxt. Mycket lärorikt när man är 16-17 år, och jag lärde mig mer om logistik och dess ekonomi där än vad någon av mina före detta klasskamrater kom att lära sig i skolan.

När jag fyllde 18 sökte jag jobb på "verket", SSAB, eftersom de tjänade mer pengar där. Jag ringde vid klockan 9 på morgonen, klockan 14 var det anställningsintervju och klockan 22 på kvällen gick jag på första nattskiftet som rampskötare på koksverket. Rampskötare på ett koksverk är precis så vidrigt som det låter, men det gav pengar så man kunde flytta hemifrån och köpa stereo. Dator kom lite senare.

Jag kom att bli kvar åtta år på SSAB och hann med både traversförare och gjutare innan det var dags att säga upp sig. Då hade jag och en kompis i två års tid drivit datorföretaget Pyttemjuk KB som växte så det knakade. Marknadsföringen bestod av annonser på Fidonet, TV4:s textTV, tidningen Maxidata och Internet. Vi placerade oss rätt bra på Altavista som var sökmotorkungar då. Efter ytterligare ett år på Pyttemjuk då vi omsatte 25 miljoner på tre man tyckte jag att Oxelösund var en alldeles för liten stad för mig, och datorbutik med postorderhandel var träligt att driva. Jag ringde runt till några bostadsbolag och fick erbjudande om en tvåa i Södertälje som jag tog osedd. Hyrde en släpkärra dagen efter som jag hyste in möblerna i, och så flyttade jag.

Det tog fem dagar att få ett jobb inom data i Stockholm 1998. Jag hamnade som innesäljare på en datagrossist jag tidigare handlat en del av. Efter 18 månader och många hundra övertidstimmar så var jag försäljningschef där. Vi överlevde IT-kraschen när börskurserna rasade och konkurserna stod som spön i backen. Våra ägares börskurs gick på ett par år från 220kr till 72 öre. Eftersom vi visade vinst så förhandlade vi till oss ett bra avtal att fortsätta där i fem år, mot en i sammanhanget bra betalning.

När det avtalet löpte ut var jag gift, vi väntade vårt första barn, jag var less på Stockholm och dess trafik, less på att kuska runt landet och titta på motorvägar och väldigt less på området där vi bodde (Skarpnäck).

Så vi drog en cirkel på 30 mil runt Stockholm och började leta hus. Efter en del tittande så fann jag ett q-märkt hus på dryga 500m2 som låg 50m från havet, 25 mil från Stockholm i det vackra Hälsingland. Efter något år här då jag mest gick runt och skruvade ihop IKEA-möbler och gosade med min nyfödde son, så reggades företaget Parvelito AB. Därefter har jag undan för undan fått lov att lära sig på nytt hur man gör idag, blandat det med lite erfarenhet och då och då hittat rätt. Men oj vad jag skulle vilja vara 25 igen, och ha det här med datorer, internet och digital kommunikation i ryggmärgen på ett helt annat sätt än man fick som barn. En barndom där fjärrkontroll till TV:n ansågs helt revolutionerande och där en miniräknare var hightech.

Ändå börjar jag bli sugen på att se vad man mer kan hitta på att göra i livet. Det finns ju en massa saker kvar att upptäcka, utmana och besegra. Jag har många drömmar kvar, förhoppningsvis räcker de hela livet, för det kommer bli jobbigt att leva den dagen man inte har något nytt att se fram emot och ta sig an.
Svara med citat