- Detta ämne har 12 svar, 10 deltagare, och uppdaterades senast för 14 år, 8 månader sedan av
.
-
Inlägg
-
@matthias 1590 wrote:
Den mobil som han hade hunnit köpa blir inte vi skyldiga några pengar för eftersom betalväxeln hade godkänt köpet.
Där sitter du ju i guldsits om det funkar så.
Godkänner betalväxeln ett stulet kreditkort så får du ändå betalt.
Godkänner de inte ett stulet kreditkort, ja då skickar du ju inget heller och har heller inte förlorat nåt.
That’s win-win-situation. Keep the stolen credit cards coming! Bring’em on!
Om ett stulet kreditkort används INNAN det är anmält stulet. Vem står för notan då?
Vi har en del problem här med. Malmö är extrem på detta.
Men nu fick jag tips om dibs defender fast detta kostar oss extra. Hur kan de ta betalt för det som verkligen ska ingå. DVS vi betalar ju för deras tjänst och det måste vara upp till dom som inlösare att se till så säkerheten är på topp.
Nån som lyckats få med det i priset eller?Att det rent allmänt borde vara så att kortutgivare, inlösare och PSP borde erbjuda högsta möjliga säkerhet håller jag med om.
Verkligheten är ju lite annorlunda och i takt med att bedrägerierna ökat har man försökt skjuta fram kostnaderna till första linjen, dvs handlarna. Tanken med detta är väl egentligen god, att handlarna skall vara vaksamma och hantera kortköp ansvarsfullt.
Eftersom de flesta små företag inte har möjlighet till någon avancerad screening av kort så blir PSP nästa steg i kedjan. De sitter ju lite i kläm på så sätt att de tjänar sina pengar på att få så många transaktioner som möjligt – och att alla former av screening ju kommer att ge färre transaktioner och medför högre utvecklingskostnader.
Så att PSP vill ha betalt är nog inte så konstigt.
Dock tycker jag att det vore mer korrekt att kortutgivaren bekostade detta – indirekt genom avgifterna på kortinnehavarna.
Men detta liksom mycket annat har väl sin historiska förklaring. I början var det få människor som hade ett kort och få ställen där man kunde handla för dem. För att få ut fler kort så var man tvungen att ansluta så många inköpsställen som möjligt, och då var det handlarna som erbjöds bra (riskfria) villkor. Denna strategi lyckades ju bra, för man kan idag handla överallt på kort och därför har de flesta människor ett kort.
Eftersom en konsument ofta har ett val om han skall ha det ena eller det andra kortet, så är kortutgivarna livrädda för att vidta åtgärder som kan rubba deras marknadsandelar i negativ riktning – dvs lägga mer kostnader på konsumenten. En handlare accepterar ändå “alla” kort och förlusten för honom skulle vara allt för stor om han slutade acceptera kort – så därför är det enkelt och bekvämt att skicka kostnaderna i den riktningen.
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.