- Detta ämne har 20 svar, 8 deltagare, och uppdaterades senast för 13 år, 6 månader sedan av
.
-
Inlägg
-
Satt här och funderade på det där med trygghetsstämplar hos e-handlare.
Har sett att det dykt upp fler aktörer som säger sig säkerhetscertifiera e-handlare.Jag kan se en problemati i att dessa “nämnder” är kommersiella och tar ut ganska höga avgifter för deltagarna.
Skulle det inte ge en viss effekt att sätta upp en policy för vad distanshandel skall innebära, och inte innebära, och kanske även innehåller punkter utöver det som finns i distanshandelslagen?
Jag tänker mig en trygghet för kunden, där e-handlaren “samtycker” med den gällande policyn. Detta visas genom att en symbol placeras i butiken. För att få använda ikonen så krävs det att man anmäler sig via sidan där policyn presenteras, och därigenom binder sig mot den.
Kan iaf kanske uppfattas som en viss trygghet för kunden att handlaren klart vidar vad företaget står för?
Att “samtycka” med policyn skall självklart vara kostnadsfritt..
Fast ökar det säkerheten för konsumenten egentligen? För de stämplar som INTE gör det i längden kommer bara skada folks varumärken och omsättning.
Att bryta mot en policy är ganska lätt, vem kontrollerar det? Alla oseriösa vill ju ha en stämpel som inte kräver motprestation
Personligen tror jag fler behöver ställa sig bakom trygg e-handel så att det kan bli en riktigt grym tjänst.
Det är kanske bättre att erbjuda certifiering av certifieringarna … “Trygg certifiering” kanske? :rolleyes:
Bra idé Shopson. Trygg E-Handel är nog bra men varför i hela världen ska det kosta tusentals kronor per år?
En kvalitetspolicy som företaget har att rätta sig efter. Viss trygghet för kunden och låg/ingen kostnad för e-handlaren. Det kan jag leva med. Någon som nappar på idén?
Tänkte slänga upp en sån sida inom kort på sakerbutik.se / säkerbutik.se så får vi se hur många som nappar. Visst ger det inte samma trygghet för kunden som en variant där stickprovskontroller förekommer mot e-handlaren, men det kan ändå ge en viss trygghet för kunden att handlaren aktivt har samtyckt med vissa regler och värderingar..
Dock går ju kunder som vill ha butik samt studierna lite före så vi får se när det blir klart:)
Jag håller med om att det ibland är svårt att förstå varför Trygg E-handel kostar så mycket, men jag träffade Bosse och Johan på SDH för några veckor sedan och förstod hur mycket de gör bakom kulisserna.
Trygg e-handel är inte bara en logga… dock håller jag med om att de borde sälja sig själva lite bättre och faktiskt berätta allt de gör!
Frågan är om allt behöver göras för att ett företag skall betraktas som säkert att handla ifrån? Och finns det inte ett rätt knepigt förhållande i att man som certifieringsföretag är beroende av att de certifierade betalar för sig? Hur pigg är man då på att dra in certifieringen för någon som börjar “slira”?
Jag tror att det här skulle kunna drivas mycket effektivt av kontokortsutgivarna. De får en massa jobb och problem när någon går omkull, så det är verkligen i deras intresse att ha koll. De är vana vid att hantera finansiell information, och de ger ju kunderna en massa reseförsäkringar när man betalar resor, så varför inte bygga ut trygghetskonceptet med en “tryggt-köp-försäkring”?
Man är ganska intresserad av att dra in certifieringen för om en oseriös aktör använder certifieringen med ens vetskap förstör de varumärket och allting faller som ett korthus.. Alltså är det det absolut viktigaste för en certifierare och även för Trygg E-handel som jag förstått.
Vem vill köra med stämpeln om Kameraexperten lurat 10.000 kunder med den medan de suttit och tittat på? No monies for you any more.
Funderade lite kring certifiering.
E-handeln kör jag på fritiden. I mitt 9-5 jobb arbetar jag lite med verksamhetsrevision enligt ISO 9000 och 14000. Långt ifrån alla företag är miljö- o kvalitetscertifierade idag. Man anser helt enkelt att nyttan inte överstiger kostnaden för en certifiering av ett externt certifieringsorgan.
Däremot arbetar nog de flesta företag utifrån ett branschspecifikt ledningssytem men man väljer att inte certifiera sig. Något som kunderna accepterar eftersom det alltid är kunden som får betala i slutändan (tex för en certifiering).
Samma sak gäller väl inom e-handel också. De e-handlare som vill certifiera sig gör givetvis det (och kunden får betala) medan andra kanske väljer att rätta sig efter vissa krav och riktlinjer (tex som Shopson skissar på) vilket rimligen är billigare än en certifiering. Kan inte se att det ena sättet är bättre än det andra.
Sen håller jag nog med att kontrollen av våra certifieringsföretag inom e-handel inte är så välutvecklad som man kunde önska. En ackreditering kanske vore på sin plats? Klarar Trygg -Handel och Rådet för Ehandelscertifiering SWEDAC:s krav för att få kalla sig certifieringsorgan? (och gissa vem som får betala ackrediteringen i slutändan…)
Mats,
Jag har själv jobbat med ISO-9000 under många år på 90-talet och det är ju en en väsentlig skillnad mellan en verksamhetscertifiering av den typen och de certifieringar som finns för trygg e-handel. I det senare fallet görs ingen revision av verksamheten överhuvudtaget utan det man gör är att man ställer upp ett antal krav – och reagerar i bästa fall när det uppstått ett antal avvikelser.
E-handelscertifieringen är väl mer att jämföra med bilprovningen och kanske även körkortet. Men det är på inget sätt en garanti för att man sköter sin bil eller har en trygg körstil.
Någon SWEDAC ackreditering är idag inte möjligt eftersom det inte finns något övergripande regelverk som reglerar certifiering av e-handel. Då får det nog snurra några varv i Bryssel först :rolleyes:
Men visst har certifieringen i sin nuvarande utformning en funktion – att sammanställa information från ett antal källor och reagera om något ser underligt ut – dock kan den inte garantera någonting överhuvudtaget.
Den är dessutom väldigt konsumentinriktad. Mitt företag som ligger lite i gränslandet mellan B2C och B2B känner att en del krav är lite onödiga.Jag undrar om det inte kunde vara en idé att kombinera certifieringen med en bedrägeriförsäkring för konsumenterna/slutkunderna. Finansiering kan ske via ett påslag på ordersumman (som e-handlaren kan bjuda på om han vill) – eller som Parvelito är inne på – genom kortföretagen och deras avgifter.
Skulle en ny Kameraexperten dyka upp så upptäcks han förhoppningsvis tidigare – och de som ändå blivit lurade kan ersättas genom den inbyggda försäkringen.Men låt oss inte fastna i ett byråkratiskt certifieringsträsk 😮
- Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.