Nu skall jag inte göra anspråk på att vara nån slags expert, men lite kan jag kanske hjälpa dig.
Konkursförvaltaren utgår alltid från att all egendom som finns i lokalerna tillhör konkursboet. Men det behöver inte betyda att det är så. Tyvärr hamnar bevisbördan på den oskyldige.
För det första tvivlar jag på att det finns ett absolut krav på ett skriftligt avtal. Det är i princip bara fastighetsöverlåtelser som kräver skriftliga avtal i Sverige. Men som alltid så är det ju mycket lättare att bevisa saker med ett skriftligt avtal.
Om egendomen är utlånad så har den inte överlåtits (traderats) till den andra parten. Det talar för att den skulle kunna separeras.
Man kan också se det som att återförsäljaren har varan på kommission, och då skulle den också kunna vara skyddad enligt Kommissionslagen.
Har ni inte några som helst papper på utlånet, t.ex en följesedel eller noll-faktura där ni skrivit “lån för utställningsbruk” eller nåt liknande?
Om konkursförvaltaren inte skulle ge med sig så får ni väl skicka en faktura på köket så att den kommer med i skulderna.