Kemikalieinspektionen har genomfört en kontroll av hemelektronik under 2025 där drygt 200 produkter undersöktes. Resultatet visar att 30 procent av dessa innehöll substanser som bryter mot gällande lagstiftning. Detta är ingen tillfällig svacka utan en trend som har hållit i sig under de senaste fem åren.
Det är den billiga elektroniken som står för flest brister. Att problemen ligger kvar på samma nivå år efter år är anmärkningsvärt, säger Marcus Hagberg, inspektör på Kemikalieinspektionen.
Bly och dolda mjukgörare
De ämnen som oftast påträffas i produkterna är tungmetaller och olika typer av plasttillsatser. Bly toppar listan över de vanligaste förbjudna ämnena, men inspektörerna hittade även mjukgörare som ftalater och flamskyddsmedel i form av klorparaffiner.
Även om en enskild laddkabel eller en lampa inte utgör en omedelbar fara vid användning, bidrar de till en samlad exponering i vardagsmiljön som kan ge effekter på längre sikt. Utöver hälsoaspekten skapar dessa kemikalier stora hinder när produkterna väl ska kasseras. När elektronik som innehåller förbjudna ämnen hamnar i avfallssystemet försvåras möjligheten att återvinna material på ett hållbart sätt.
Problemet med CE-märkningen
En av de mest kritiska punkterna i granskningen rör den märkning som ska garantera att en produkt är säker för försäljning inom EU. För många elektronikprodukter krävs ingen testning av en oberoende part. I stället gör tillverkaren själv en intern bedömning av att varan uppfyller lagkraven och sätter därefter dit märkningen. Statistiken från kontrollen visar att detta system lämnar utrymme för felaktigheter. Bland de produkter som visade sig ha brister var mer än 80 procent försedda med just denna märkning.
Det är ett oroande resultat, men vår rekommendation är ändå att välja CE-märkta produkter. Märkningen är ingen garanti, men elektriska produkter utan CE-märkning får inte säljas på EU-marknaden, säger Marcus Hagberg.
Kravet på företagen
Myndigheten har redan inlett nya kontroller för att fortsätta kartlägga de produktgrupper där problemen är som störst. För de företag som importerar varor till EU innebär resultaten att kontrollen av leverantörskedjan blir allt viktigare. Det räcker inte att förlita sig på ytliga garantier: kunskap om lagkrav och direkta krav på fabrikerna är nödvändiga verktyg för att vända utvecklingen.
För den som handlar på nätet är det låga priset ofta den tydligaste varningssignalen. Att välja mer etablerade varumärken kan vara ett sätt att minska risken för att få hem varor med otillåtna kemikalier.
För att situationen ska förbättras vilar ett stort ansvar på importerande företag. De behöver ställa tydligare krav på sina leverantörer och ha god kunskap om vilka lagkrav som gäller, säger Marcus Hagberg.