Den 1 januari 2025 trädde den nya textilinsamlingslagen i kraft, med det ädla syftet att flytta textilavfall från förbränning till återanvändning och återvinning. Lagen innebär att kommunerna nu ansvarar för att samla in textilier separat. Men i praktiken har övergången blivit allt annat än smidig. Resultatet är ett växande sopberg hos de som ska rädda plaggen.
På Skåne Stadsmission i Malmö är situationen akut. Christel Breum, försäljningschef, beskriver en ohållbar ökning av både arbetstid och avfall.
Vi lägger många fler timmar nu, bara på att gå igenom allt vi får in. Problemet är att andelen rena, säljbara gåvor har minskat drastiskt. Under 2024 var 20 procent av det vi fick in avfall. Nu är den siffran 40 procent. Vi har blivit avfallshanterare, men vi har inte resurserna för det, säger hon till tidningen.
Utmaningen grundar sig i en konsumtion som ständigt accelererar, där e-handeln spelar en central roll. Tillgängligheten, de låga priserna och de snabba trendcyklerna från stora "fast fashion"-aktörer online har lett till att svensken i genomsnitt köper 13–14 kilo nya textilier varje år, enligt Naturvårdsverket.
Vi får in jättefina kläder som verkligen har ett andrahandsvärde, men den stora mängden av det vi får är fast fashion. Långt över 50 procent kommer från de stora kedjorna, säger Susanna von Wachenfeldt, som sorterar och värderar kläder på Stadsmissionen.
Denna överkonsumtion skapar ett enormt utflöde av plagg. Enligt Christel Breum ligger en stor del av problemet i kommunernas implementering av lagen. De flesta har valt en så kallad "enströmslösning", där hela och rena plagg blandas med trasiga och smutsiga i samma insamlingskärl.
Enströmslösningen försvårar för alla. Det smutsiga kontaminerar det rena. Det skapar enorma mängder extraarbete för oss och förstör värdet på textilier som hade kunnat återanvändas, förklarar hon.
Potentialen som nu går förlorad i dålig logistik är enorm. Att fördubbla ett plaggs livslängd kan minska dess klimatpåverkan med nästan 50 procent. Även materialåtervinning kan ge en minskning på upp till 10 procent. Men för att nå dit krävs en fungerande och effektiv sorteringsprocess i industriell skala.
Vi är i en situation där vi har trott att det ska funka, men nu bygger vi bara sopberg. Mycket av det är ju användbart, bara man kan göra sorteringsprocessen hållbar, säger Christel Breum.
