Dyr lek med siffror – e-handlarna betalar för utsläpp utan garantier

"En livscykelanalys på bara ett material kostar 110 000 kronor".

För några år sedan var klimatkompensation det alla skulle göra. I dag är det betydligt mer ifrågasatt. Och kanske på goda grunder. När vi hörde av oss till Skyltmax.se för att följa upp hur det gått för dem sedan de blev ett 100 procent klimatkompenserat företag hamnade vi direkt i en snårig och dyr lek med siffror.

Skyltmax hållbarhetsansvariga, Ulrika Rosén, berättar att bolaget fortfarande är 100 procent klimatkompenserat, men att man inte sänkt sitt klimatavtryck under förra verksamhetsåret. Eller har man det? Det beror helt på hur man räknar, eller snarare vem som mäter.

Annons

Vi har inte sett en minskning än. Men det beror på att vi bytte partner inför förra bokslutsåret och i och med det har vissa kategorier gått upp med över 300 procent. Trots att vår  inrapporterade data är densamma. Till exempel har pendling genererat 311 procent mer utsläpp, fastän att våra siffror inte förändrats. Det handlar helt enkelt om att vår nya partner räknat annorlunda jämfört med den förra, säger Ulrika Rosén till Ehandel.

I de kategorier som bolaget förväntas kunna påverka själva har man kontinuerligt minskat sitt klimatavtryck. Till exempel har man energieffektiviserat sina lokaler och på så sätt minskat avtrycket med 37 procent. I de kategorier som bedöms ligga utanför organisationens bestämmelser har det inte skett.

"Är inte rimligt"

Bolaget har också haft två företagsbilar, varav en hybridbil - som minskade utsläppen med 95 procent. Men det som sker i kategorierna utanför bolagets egen kontroll - där landar allt i att man inte riktigt vet vad som är rätt och fel. Det beror på vilken leverantör som gör beräkningarna.

Jag har hört av mig till vår nuvarande partner och vår förra och påpekat att det inte är rimligt att skillnaderna är på flera hundra procent. En viss marginalskillnad hade man räknat med, men inte det här. Båda hävdar att deras datakällor som de använder är de bästa. Men ingen kan visa upp exakt vilka emissionsfaktorer de använder på grund av konkurrensskäl, enligt dem själva, säger Ulrika Rosén.

Så hur vet man att det man betalar för är rätt? Svaret: Det vet man inte. Skyltmax kommer uppskattningsvis att lägga en halv miljon kronor på klimatkompensation under innevarande verksamhetsår. Men några garantier för att den nuvarande uträkningen är mer rätt och riktig än den förra finns alltså inte. Det går nämligen inte att kontrollera.

Man får ha en tillit till konsulten man jobbar med. Det är deras business och de vill inte lämna ut vilka emissionsfaktorer de räknar med. Och om man inte är en större koncern, så har man sannolikt inte resurser att själv ta fram egna livscykelanalyser. En livscykelanalys på bara ett av materialen vi använder kostar 110 000 kronor. Så istället får vi ligga på våra leverantörer, så att de ligger närmare ursprunget.

"Finns inget riktmärke"

En stor del av problematiken handlar om att det i dag inte finns någon standard för emissionsfaktorer som företagen kan följa. Detta trots att det satts upp en hel rad olika klimatmål. Bolagen får göra sin egen research och sedan hoppas att de landar hos ett företag som räknar rätt.

Det sker nya saker hela tiden. Det dyker upp nya konsulter och företag och det finns inget organ som har bestämt vad man ska kolla och räkna på vad gäller olika material, till exempel. Visst, man kan göra generaliseringar. Men något riktmärke specifikt för olika material finns det inte i dagsläget. Samtidigt har våra leverantörer blivit mer villiga att rapportera data till oss nu än för tre år sedan. Och vi blir själva bättre på vad och hur vi ska rapportera in.

Annons

Samtidigt har klimatkompensationen i sig också ökat i pris. En kanske inte helt oväntad utveckling, då en del av kritiken tidigare handlat om att det är för billigt att släppa ut. För Skyltmax, som valt certifieringen Gold standard, har priset nästan dubblerats.

När vi började samma projekt för några år sedan kostade det 152 kronor per ton. Nu till senaste verksamhetsåret har det höjts till 295 kronor per ton. Vi har fått svaret att det beror på flera olika faktorer: Att marknaden har förändrats och att till exempel flygbranschen köpt upp stora volymer.

Men trots att det inte finns några garantier för att utsläppssifforna är helt korrekt känner ändå Skyltmax att det finns ett värde i att fortsätta arbetet. Inte minst för att veta var man själva kan och ska minska utsläppen och vad man sedan ska kompensera för.

Även om vi inte får den exakta siffran så får vi en hållpunkt att fokusera på. Nu vet vi till exempel att material och logistik är de kategorier där vi har mest utsläpp. Det blir en bra guidning, säger Ulrika Rosén.

Från "holy grail" till ifrågasatt

Skyltmax har valt ett projekt i Uganda där man planterar, men inte skövlar, träd i ett skogsreservat. Ett viktigt ställningstagande, säger Ulrika. Även om det naturligtvis inte är helt lätt att kontrollera att ingen skövling sker alls.

Det är ytterst få skogsprojekt som inte både planterar och skövlar om vartannat och som gjort det till sin business. Vi har valt ett projekt där man enbart planterar. Men sen kan man inte veta om det efterföljs till 100 procent. Då måste man nästan åka dit och vara på plats.

Skyltmax planerar, som tidigare sagt, att fortsätta att klimatkompensera för sig. Men det viktigaste, påpekar Ulrika Rosén, är att det sker samtidigt som man faktiskt minskar sina egna utsläpp - det är prio ett.

Vi strävar efter att göra vårt allra bästa och hela företaget jobbar med att bli bättre i alla delar av organisationen. Samtidigt är jag bara en person som ska ta in den här informationen, även om jag jobbar heltid med detta, och då får man sätta sitt hopp till och ta hjälp av de verktyg som finns. Även om de också ändras från år till år. När vi började med det här för några år sedan var klimatkompensation "the holy grail". Så är det inte längre. Nu är det mycket mer ifrågasatt.

Hur fungerar det med den egna affären? Det är ändå mycket pengar ut, utan några verkliga garantier?

Jag har inte stött på något motstånd hittills internt. Vi har alltid en pågående dialog och om priserna ökar ännu mer kanske man får se över strategin för klimatkompensation. Skulle det bli ytterligare prisökningar försvinner kanske incitamentet till viss del, även om det har varit för billigt tidigare. Samtidigt skulle det då också bli svårare för mindre företag att bidra.

Hon upplever i alla fall att utvecklingen går framåt och att vi är på rätt väg mot att hitta lösningar. Även om det kan kännas lite snårigt emellanåt.

Det är bra att branschen globalt nu fått fler forskningsbaserade mål, för att nå Parisavtalet. Det är något vi försöker att arbeta in just nu också i våra mål. De är samtidigt mycket mer strikta och tar därför längre tid att genomföra. Men sen är frågan: Vad händer om fem år? Ser vi då att det verkligen har minskat globalt, eller har branschen signat upp sig för tomma ord? Vi vill i alla fall göra vårt allra bästa och kommer fortsätta att arbeta med att minska vårt klimatavtryck varje dag, säger Ulrika Rosén.

LÄS ÄVEN: Skyltmax milstolpe - avslöjar sin hållbarhetsplan: "Bara början" - Ehandel.se

Annons