Bakgrunden till lagändringen är ett betydande avfallsproblem. Enligt siffror från 2020 slängs cirka 86 500 ton textilier i Sverige, vilket då motsvarade ungefär 9 kilo per person. Nyare siffror från Naturvårdsverket från 2025 visar att vi nu köper mellan 13 och 14 kilo nya textilier varje år.
Det nya ansvaret innebär att företag åläggs att finansiera ett rikstäckande insamlingssystem.
För att förbereda branschen infördes ett krav på separat insamling av textilier den 1 januari 2025. Detta första steg har dock präglats av svårigheter. Ideella organisationer har larmat om att de håller på att förvandlas till avfallshanterare istället för hjälporganisationer. Hos Skåne Stadsmission ökade andelen direkt avfall i insamlingen från 20 procent till 40 procent på kort tid.
Problemet har förvärrats av så kallade enströmslösningar, där hela plagg blandas med smutsiga textilier i samma kärl, vilket förstör värdet på det som hade kunnat återanvändas.
För e-handeln innebär detta inte bara administrativa utmaningar utan även direkta kostnadsökningar som kan hamna på konsumenten.
En central diskussionspunkt är hur konkurrensen från utomeuropeiska plattformar som Shein och Temu ska hanteras. Regeringen konstaterar att dessa bolag historiskt sett har belastat svenska system utan att bidra ekonomiskt till dem. För att skapa mer rättvisa villkor diskuteras ekomodulering, där avgifterna differentieras baserat på plaggets kvalitet eller kemikalieinnehåll.